Läs förbundsordförande Inger Damlins kortfattade kommentarer och analyser kring aktuella frågor som berör skola och utbildning. Delta gärna i diskussionen på #ingersinlägg och hör av dig om du har en fråga till Inger! 

På twitter: @IDamlin
På Facebook: @Inger Damlin
På Instagram: @ingerdamlin

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Tfn: 040 089 7300

Pressbilder hittar du här!

Ander Adlercreutz lyfter i sin kolumn i tidningen Läraren förtjänstfullt fram en fråga som har diskuterats bland oss speciallärare och skolfolk i Svenskfinland så länge jag kan minnas; Behovet av standardiserade kartläggningsredskap för inlärningssvårigheter på svenska i Finland, mera specifikt normerade läs- och skrivtest som används för att bedöma gymnasiestuderande med tanke på specialarrangemang i studentexamen.

Vi är ett gäng småtokiga tanter som gillar löpning. Istället för att träffas över en kopp kaffe och världsförbättra, träffas vi regelbundet för långlänk med klokskaper. Just nu är vår målsättning ”Träschis”-maraton i mitten av juni och löparmotivationen är på topp. Att mötas under ett par timmars svett framom att zoomas eller ringas - som jag uppskattar den stunden!

Min start på ordförandeskapet har varit konstig, startsträckan har minst sagt sett annorlunda ut än jag tänkt mig. I en annan tid var medlemsträffar knappast så märkvärdiga, snarare en naturlig del av ordförandes vardag. Men i dag är det ett drömscenario, att få träffa riktiga medlemmar på riktigt.

Jag har alltid fascinerats av kommunernas flexibilitet när det gäller specialsjukvård, en garant för välfärden på något vis. Blir du sjuk så får du vård.

Minst lika ofta har jag grubblat över hur det är möjligt att det inte finns resurser då det kommer till elevers lagliga rätt till stöd för sin skolgång, det så kallade trestegsstödet. Ansvaret för att tillgodose enskilda elevers rätt till exempelvis specialundervisning, biträdesstöd eller stödundervisning, tas inte på allvar i våra kommuner.

Vi lever i kristider, vi lever i tider då staten betalt enorma understöd till kommunerna och uttryckligen vädjat om att inte permittera lärare och rektorer.

Det är synd om årets abiturienter och det gångna året, eller egentligen åren, har varit riktigt tuffa för gymnasielärarna och -rektorerna också. 

Vi har i olika repriser sett hur man inom gymnasieutbildningen ställt om. Att ställa om till distansundervisning, ibland långvarig sådan, kräver gedigna förberedelser för att garantera kvalitet. I många kommuner har man dessutom gått in för hybridundervisning, vilket kräver än mera planering.

Studentexamensnämnden ter sig som en högst märklig instans just nu. Nästa vecka inleds studentskrivningar och man går ut med direktiv för hur hur saker ska ordnas och förväntar sig att gymnasiet ska fixa det, utan att de på något sätt tar i beaktade rådande avtal och/eller övriga omständigheter. Enväldiga instruktioner som ur gymnasielärarnas och -rektorernas synvinkel genererar merarbete utan ersättning. Nämnden är som en tredje part som styr ett tvåpartsförhållande mellan arbetstagare och arbetsgivare, utan att analysera eller ta ansvar. En högst anmärkningsvärd kombination!