Insändare: Skolan är en av många viktiga parter i mobbningsarbetet

Bästa Niklas Nyberg och Vasabladet. Vi uppskattar att det komplexa problemet kring mobbningen ges utrymme i tidningen men frågan är som sagt komplicerad och gör sig inte bäst på insändarsidorna. Det skulle egentligen krävas en hel artikelserie för att belysa temat på ett rättvist sätt. 

(Publicerad i Vasabladet 8.9.2018)

Vi som jobbar i skolan är mycket väl insatta i gällande lagstiftning och styrdokument och måste reagera när diskussioner inte utgår från dessa. Vår starkaste invändning till Nybergs ledare 24.8 gäller därför förslaget att ”ge skolan helhetsansvaret” för anti-mobbningsarbetet. 

Att tillskriva skolan ett helhetsansvar för arbetet med mobbning är omöjligt, inga resurser i världen skulle ändra på detta faktum. 

Lagstiftningen skiljer på skola och fritid och ger inte skolpersonalen mandat eller förutsättningar att övervaka det som sker utanför skolan – det skulle inte heller vara möjligt i praktiken. 

Ansvaret för att förebygga, minimera och åtgärda mobbningen är gemensamt. Skolan tillsammans med social- och hälsovården, vårdnadshavarna och i vissa fall polisen är viktiga parter men alla i samhället har en möjlighet att bidra. 

Vi vet att all personal har och tar ett stort ansvar för att göra skolvardagen trygg och de sträcker sig ofta längre än vad de ges förutsättningar för. De tar sig ofta an mobbning som sker utanför skolan och skoltid eftersom det påverkar skolvardagen. 

Ta sociala medier till exempel, det är en arena som är svårövervakad och där mobbningen i huvudsak sker utanför skoltid. 

Niklas Nyberg frågar vad som önskas från till exempel Utbildningsstyrelsen och ministerier (VBL 2.9) och hur vi ser på så kallade skolcoacher (5.9). Vi skulle gärna se att till exempel elevvårdslagen reviderades för att förbättra möjligheterna till kontakt mellan lärare och skolhälsovården – för tillfället är sekretessen rigorös och många upplever att händerna är bakbundna. 
Vi skulle också gärna se att rektorer kan avstänga elever för tre dagar, inte bara för den återstående delen av dagen.  På så sätt ges skolan tid att sätta in rätt åtgärder för att garantera tryggheten för alla inblandade. 

Vi ställer oss positiva till skolcoacher vars uppdrag är att öka elevernas välmående och jobba mobbningsförebyggande. En skolcoach kan däremot inte ersätta en lärare. Summan måste alltså vara fler vuxna i skolan allt som allt. 

Yrkeskårens och Finlands Svenska Lärarförbunds linje är nolltolerans mot mobbning i skolan. Ett omfattande förebyggande arbetet görs kontinuerligt i skolorna och åtgärdsprogrammen är många. 

Vi som jobbar med de här frågorna dagligen vill gärna understryka hur viktig dialogen är mellan olika parter i anti-mobbningsarbetet: skolan, hemmet och alla andra intressenter. Här vilar helhetsansvaret. 

I sina svar på insändarna ställer Nyberg relevanta frågor som ger en djupare och mer nyanserad bild av mobbningsproblematiken än den i ledaren (24.8). 

Dessa frågor finns det skäl att utveckla och vi på FSL bidrar gärna med sakkunskap och artikelidéer i fortsättningen.

Styrelsen för Finlands Svenska Lärarförbund, FSL/genom Christer Holmlund ordförande