Återkopplingen från barnskyddet håller inte måttet

I ett allt mer polariserat samhälle med hög arbetslöshet blir vardagen för många familjer pressad. Det här föder olika problem som skolfolket möter i kontakten med elever och vårdnadshavare. 

Som lärare har man en lagstadgad skyldighet att göra en barnskyddsanmälan om man känner oro för ett barns hälsa eller utveckling. De här anmälningarna görs dagligen och antalet ökar. 

I Svenska Yles artikel förra veckan kunde vi läsa att det bara i Egentliga Finlands välfärdsområde görs 20 000 barnskyddsanmälningar per år. Ungefär tio procent av dem kommer från skolor. 

FSL gjorde en medlemsundersökning våren 2025 om hur samarbetet mellan social- och hälsovården och skolan fungerar. I undersökningen frågade vi bland annat om just barnskyddsanmälningarna och huruvida man får återkoppling. Över hälften av våra 500 respondenter uppgav att de aldrig eller sällan får återkoppling. 

Jag vill plocka fram ett par av alla de 150 kommentarer vi fick från frustrerade medlemmar:

Barnskyddet tar emot anmälan men besvarar den aldrig – läraren vet inte ens när den behandlas och om den lett till något. Borde jag göra en till eller vänta?” 

Sekretessen sätter käppar i hjulen, 75 procent säger att den påverkar möjligheterna att undervisa, fostra och tillgodose en trygg skolmiljö. Så här skriver en annan av FSL:s lärare:

”Bristande kommunikation gör att man saknar helhetsbild av vilken hjälp eleven får och hur man skulle kunna stöda varandra och varandras arbetsinsatser.”

Systemet med barnskyddsanmälningarna haltar och vi behöver en tydlighet i samarbetet och kommunikationen. För att lärarna ska kunna göra ett så bra jobb som möjligt behövs mer information än den man i nuläget får.  

En reform av socialvårdslagen träder i kraft efter nyår. Förhoppningarna om att reformen ska stärka samarbetet mellan skolan och barnskyddet/familjearbetet är tyvärr minimala.  

Hur vi tacklar skolfrånvaro, förutsättningar att gå i skola och psykiskt välmående är en fråga om framtidstro. Hur vi hjälper och vilket stöd samhället erbjuder ger direkta signaler om hur viktigt vi ser på den enskilda individens framtid.