Finlandssvenska elever i små skolor får inte det stöd de har rätt till

Finlands svenska lärarförbunds enkätundersökning bland rektorer visar att olika tolkningar av det nya stödsystemet har lett till ojämlika upplägg ute i skolorna. Särskilt i små finlandssvenska skolenheter saknas smågruppsundervisning nästan helt, samtidigt som specialklasslärarna är för få. I över hälften av de mindre skolorna upplever man att resurserna för att ordna stöd inte har ökat sedan reformen trädde i kraft.

Ifjol trädde en omfattande reform av stödet inom den grundläggande utbildningen i kraft. Syftet med reformen har varit att garantera elevernas jämlika rätt till stöd för lärande och skolgång.

Efter ett år med det nya stödsystemet kan man konstatera att ekonomiska utmaningar och lokala tolkningar fortsätter sätta käppar i hjulen för ett fungerande stödsystem i skolorna.

Resultatet av FSL:s enkätundersökning bland 40 finlandssvenska rektorer och skolföreståndare pekar på att små skolor, med 100 elever eller färre, saknar nästan helt och hållet specialklasser. Det här trots att 21 procent av eleverna har ett beslut som ska berättiga till undervisning i liten grupp.

– Elever som har behov av mer stöd än det som ges i grupp har rätt till så kallat elevspecifikt stöd i liten grupp av en specialklasslärare. I endast 32 procent av de mindre skolorna finns en specialklasslärare, vilket innebär att en majoritet av eleverna inte undervisas av en lärare med rätt behörighet, säger FSL:s ordförande Inger Damlin.

Kommunerna utnyttjar inte de statliga medel som getts för stödreformen

I över hälften av de mindre skolorna upplever man att resurserna för att ordna stöd inte har ökat sedan reformen trädde i kraft, det här trots att staten lagt in nästan 100 miljoner euro per år för att förbättra stödet.

En fjärdedel av FSL:s rektorer och skolföreståndare i små skolor uppger till exempel att beslut om att en elev ska få elevspecifikt stöd bromsas, på grund av ekonomiska orsaker.

– Kommunerna utnyttjar inte de extra resurser man har fått för att förverkliga stödreformen i enlighet med lagens intention. Det här försätter eleverna i en ojämlik situation och våra lärare och rektorer vittnar om en etisk stress när de inte kan ge eleverna det stöd de har rätt till, säger Damlin.

Eftersom utbildningsanordnarna just nu tolkar och tillämpar lagen om stöd för lärande och skolgång på varierande sätt, har man inte uppnått målet med reformen.

– Det behövs effektivare mekanismer för att förpliktiga utbildningsanordnarna att följa lagen och anvisningarna. Beslutsfattarna måste också vara redo att korrigera finansieringen för att säkerställa att alla elever får det stöd de har rätt till, säger Damlin.

Anställ fler specialklasslärare

Alla elever har rätt till det stöd som man behöver, faktorer som skolans storlek eller geografiska placering får inte påverka det här. FSL kräver att kommunerna anställer tillräckligt med specialklasslärare för att garantera att stödet genomförs i linje med lagen.

– Man kan till exempel anställa fler så kallade ambulerande specialklasslärare, som kan sköta smågruppsundervisningen i flera av kommunens skolor. Det går också att se på andra samarbetslösningar mellan skolorna i kommunen, säger Damlin.

Ett tillräckligt och fungerande stöd under skolgången är avgörande för att alla elever ska ha likvärdiga förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Ett konkret exempel från skolvardagen berör den så viktiga läsförståelsen och skrivförmågan.

– De finlandssvenska eleverna både läser och skriver sämre allt sämre och det här har en direkt inverkan på lärandet. Ett starkt språk är jätteviktigt för att kunna ta till sig ny kunskap i skolan och ett område där stödet spelar en viktig roll, säger Damlin.