Pride berör mig. Inte bara som en fest av färger och kärlek utan som en påminnelse om det djupt mänskliga behovet av att få vara den man är utan att vara rädd.
I fjol våras kom det en motion till FSL:s fullmäktige. Den knackade oss på axeln och satte igång en fin process i förbundet.
Vi hade orsak att bjuda in sakkunniga, diskutera inklusion och allas lika värde ur många perspektiv. Speciellt givande var det seminarium vi höll med förbundets styrelse. Det resulterade i konkreta mål i vår verksamhetsplan för 2026. Det blev bland annat en synlig kampanj på såväl Educamässan och på Stafettkarnevalen i maj.
Och framförallt blev det ett medvetet fokus på den här värderingen som alltid varit viktig för FSL.
Som vuxna i skolan bär vi ett stort ansvar. Våra ord och handlingar sipprar vidare, från lärarrummet till klassrummet.
FSL:s viktigaste uppdrag är att värna om inklusionen på våra arbetsplatser.
Det kan handla om ett skratt som känns fel. Eller en kommentar som skaver. Tystnad som uppstår och säger mer än ord. Vi har alla varit där, vi har alla upplevt det någon gång och vet hur ont det gjort och vad det har medfört.
Det är ju så att i det mest vardagliga sätts modet på prov. I lärarrummet, i korridoren och i de där små ögonblicken som snabbt glider förbi. I viljan att agera i stunden och säga ifrån. Hördu det där var inte okej! I modet att välja omtanke, också när det är obekvämt. Allt börjar med oss.
En inkluderande arbetsplats skapas inte av policydokument. Den skapas av dig och mig. Den växer fram i möten mellan människor och i hur vi ser på varandra. Den stärks i hur vi lyssnar och hur vi tar ansvar samt då medger när vi själva gör fel.
Som vuxna i skolan bär vi ett stort ansvar. Våra ord och handlingar sipprar vidare, från lärarrummet till klassrummet. De formar hur barn och unga lär sig att se på sig själva och på andra. Det vi gör spelar stor roll för framtiden.
Vår yrkeskår måste alltid försvara dem som är utsatta och stå upp för dem som bryter normerna. Signalerna vår yrkeskår ger betyder oerhört mycket för många.
Det är ett enormt ansvar vi har i skolan, men det är också en möjlighet.
Vi vet att många i vår gemenskap kan vara sig själva på jobbet. Det här visar resultatet från vår senaste medlemsundersökning och det gör mig glad. Men jag kan inte vara nöjd förrän det gäller alla.
Så låt Pride få landa i något mer än symboler. Låt det bli en riktning. En rörelse som börjar i ett val vi gör tillsammans, varje dag – och den rörelsen börjar med oss!
Inger Damlin, förbundsordförande
