FSL efterlyser en högre ambitionsnivå för utbildningen i Finland
Våren 2026 bänkade sig FSL:s ordförande och experter i Akavahusets studio för att diskutera det vägskäl som utbildningssektorn nu står vid. Politik handlar om val så hur ser egentligen framtidsutsikterna ut?
När vi pratar om behovet av tillväxt i Finland måste vi våga koppla den till utbildning. Just nu når vi ju inte våra nationella mål.
Jens Mattfolk, ombudsman
Diskussionen utgår från ett finlandssvenskt perspektiv och berör allt från finansiering och lagstiftning till distansundervisning och lärarbehörigheter.
Som finlandssvensk ska man inte behöva byta språk för att fullfölja sina drömmar.
Inger Damlin, ordförande
Vi vet att 25 procent av lärarna uppnår pensionsålder inom 10 år. Läraryrket måste vara attraktivt också i framtiden för att vi ska locka de bästa förmågorna.
Pocke Wikström, förbundssekreterare
Om du frågar lärarna
Att fråga lärarna är att bygga utbildningspolitiken på verklig erfarenhet och det är då man får lösningar som fungerar i praktiken – inte bara på papperet.
Vill de se en modig och långsiktig utbildningspolitik som värdesätter bildning och bygger framtidstro.
Kunskap är trygghet och utbildningen är den samhällskraft som för Finland framåt. Ett kunskapslyft är ett effektivt botemedel mot polarisering och arbetslöshet. En stark grundläggande utbildning och en utbildningsstig med sikte på en högskoleexamen som ger individerna goda möjligheter att skapa ett meningsfullt och lyckligt liv.
Utbildningssektorn i Finland står på många sätt vid ett vägskäl. När endast en tredjedel av finländarna ser ljust på barns och ungas framtid, behöver vi välja en väg som signalerar framtidstro.
Kräver de en nivå på utbildningsfinansieringen som möjliggör utveckling och en chans att förverkliga den nationella framtidsvisionen.
Finland är det land i Norden som oberoende av hur man räknar satsar minst på utbildning. När elevantalet minskar måste de resurser som frigörs riktas tillbaka till utbildningen och skolsystemet. På det här sättet kan man vända hot till en möjligheter och stärka utbildningssektorn, den riktiga motorn för en hållbar samhällsutveckling.
Långsiktiga och målmedvetna satsningar på utbildning, forskning och innovationer är Finlands väg framåt. Det här bör ske över hela linjen från småbarnspedagogik till universitet, yrkeshögskolor och fri bildning. Nya idéer, arbetssätt och teknologiska lösningar föds ur ett utbildningssystem där alla individer har en möjlighet att utvecklas till sin fulla potential.
Förutsätter de en arbetsmarknadspolitik som tryggar en rättvis löneutveckling och villkor som stärker branschens attraktionskraft.
Att sträva efter stabilitet och trygghet på arbetsmarknaden och för individen är en investering som gynnar Finland i en tid då oron i världen ökar och fokus på trygghet och säkerhet är en prioritet. Att förbättra möjligheterna att vidareutbilda sig, bredda kompetensen och förbättra den egna positionen på arbetsmarknaden bidrar med trygghet och motivation i arbetslivet.
Arbetsmarknadspolitiken bör i fortsättningen sträva efter en balans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Fackförbundens roll i samhället ska inte begränsas ytterligare. Finland måste värna om den förhandlingskultur som byggts upp under en lång tid, skapa förutsättningar för att utveckla den och värdesätta den samhällsfunktion som fackförbunden fyller.
Att begränsa fackförbundens handlingsutrymme och med kaos försvaga arbetstagarnas position är inte ett framgångsrecept för ett land som behöver innovationer, laganda och arbetsro.
En orolig arbetsmarknad med ett ökat antal visstidsanställningar och uppsägningar gynnar varken tillväxten eller köpkraften på lång sikt. Undervisningsbranschen särdrag vad gäller till exempel arbetstidsmodeller och anställningar måste beaktas i beslutsfattandet.
På sikt kommer exportmodellen att bli ett hot mot löneutvecklingen inom den offentliga sektorn och attraktionskraften inom undervisningsbranschen. Konsekvenserna är ett minskat söktryck till lärarutbildningen och på sikt en sjunkande kvalitet på utbildningen.
Är de angelägna om att bibehålla en stark finlandssvensk utbildningsstig där man inte tummar på kvaliteten på undervisningen.
Ett sjunkande elevantal innebär inte en direkt minskning av kostnader. På finlandssvenskt håll är det här en sanning som särskilt måste beaktas.
För att trygga jämlika möjligheter för en utbildning på svenska är det viktigt att inte luckra upp lagstiftningen och aktivt säga nej till tvåspråkiga undervisningsmodeller som skulle riskera att utarma vår svenskspråkiga skola.
Att ordna undervisningen inom den grundläggande utbildningen på svenska genom utökade distansförbindelser är inte en väg framåt. Eleverna har rätt att vara i skolan för att lära sig nya saker och interagera med andra elever och vuxna. I de undantagsfall undervisningen ges via distansförbindelser bör en lärare vara närvarande för att trygga undervisningsmiljön.
En svenskspråkig skoladministration är en garant för att de finlandssvenska särdragen beaktas och kvaliteten på den svenskspråkiga skolan bibehålls. En eventuell reform av statsandelssystemet bör även i fortsättningen beakta tvåspråkiga kommuners högre kostnader för att upprätthålla en kvalitativ svenskspråkig utbildningsstig.
Vi behöver en fungerande integrationsstig på svenska i Finland. Där det behövs måste vi skapa svenskspråkiga särlösningar för att trygga tillgången på arbetskraft och skapa möjligheter till en hållbar tillväxt i hela landet.
Kräver de att skolor och läroinrättningar är trygga för både elever, studerande, lärare och övrig personal.
Många faktorer utmanar tryggheten i våra skolor och läroinrättningar idag. Det är inte bara hot och våld som ökat, också psykosociala utmaningar kan vara belastande och leda till svårigheter i skolvardagen. Utvecklingen är oroväckande och tynger undervisningspersonalen och hotar skolframgången. Vi behöver en lagstiftning som bättre beaktar den här typen av problem och fokus på förebyggande åtgärder. Trygghet får inte vara en resursfråga.
Åtgärder som underlättar och säkerställer informationsgången mellan olika myndigheter som samarbetar med skolan måste prioriteras. Elev- och studerandevårdens uppgifter i skolan bör ses över så att lärare kan fokusera på undervisningsuppdraget.
Vi behöver garantera tillgången på svenskspråkig personal som arbetar inom utbildningens stödfunktioner, till exempel psykologer. Vi behöver utarbeta nya nationella lösningar för barn och unga som av olika anledningar inte kan eller bör vara i skolan och här är det viktigt att tänka på särlösningar för minoriteten.
Ser de att starka kvalitetsfaktorer i läraryrket tryggar undervisningen, yrkesstatusen och tillgången på behöriga lärare.
Finland måste måna om sina högutbildade och kompetenta lärare och rektorer för att garantera kvaliteten längs hela utbildningsstigen. Insatser som minskar arbetsbelastningen och höjer yrkesstatusen i samhället behövs för att en karriär inom branschen ska kännas lockande.
Med en finlandssvensk lärarutbildning av hög kvalitet kan vi locka en stor andel sökande och garanterar en kompetent lärarkår i framtiden.
Vi behöver även särskilda svenskspråkiga utbildningslösningar som gör det möjligt att under karriären bygga på sin examen och som tryggar tillgången på behöriga lärare.
Med tanke på kvaliteten är det avgörande att man inrättar ett nationellt lärarregister för att förutse behovet av lärare i framtiden och säkerställa att behörig undervisningspersonal anställs.
Att inte tumma på behörighetskraven borde vara en självklarhet. Varje elev och studerande har rätt till undervisning av en behörig lärare.
Efterlyser de politiska beslut som ökar förutsättningarna för lärande och ger barn och unga jämlika möjligheter att växa till sin fulla potential.
Sjunkande lärresultat hotar en hållbar utveckling av vårt finländska välfärdssamhälle. Att höja barns och ungas kunskapsnivåer är en viktig målsättning som kräver insatser från många olika håll.
En ökad lärartäthet och ett utvecklat pedagogiskt ledarskap i kombination med tillräckliga och fungerande stödfunktioner i samhället är av stor betydelse. Att garantera läromedel på svenska är en viktig jämlikhetsfråga som förutsätter politisk förståelse och handlingskraft.
Respekten och förståelsen för utbildningens uppdrag och syfte för individen och samhället måste stärkas. Att förtydliga vårdnadshavarnas roll och ansvar för att stöda barnet i fullgörandet av läroplikten är avgörande och samhällsinsatser som stöder hemmen behövs.
Vi måste säkerställa bredden och tillgängligheten på svenskspråkiga utbildningsalternativ efter den grundläggande utbildningen. Möjligheter till ett livslångt lärande också på svenska bör tryggas.