- Om min historia kan hjälpa andra är jag nöjd. Men jag hoppas förstås att ingen skall behöva utsättas för liknande övergrepp, säger Sari Karjalainen, specialklasslärare i Auroran koulu i Esbo.

Seminariet om skolvåld har just avslutats i riksdagen. Deltagarna, de är många, troppar ut för att fortsätta diskussionerna och bygga nätverk. De har bl.a. erbjudits en filmsnutt.

Sari Karjalainen är huvudrollsinnehavare i en kortfilm, som handlar om våld. Sari Karjalainen berättar om en helt vanlig skoldag i februari 2009.

Hon berättar om hur hon stod i lärarrummet och såg en ensam pojke på gården. Hon berättar om hur hon gick ut för att fråga vad som står på och om hon kan hjälpa.

- Och sedan överröstes jag med slag och sparkar. Pojken ropade ”Mä tapan sut!” (jag slår ihjäl dig). En kollega som stod längre bort såg vad som hände och kom och hjälpte mig till all lycka, berättar Sari Karjalainen.

Rektor Martti Hellström ingrep och försökte lugna pojken.

- Jag konstaterade att det handlade om ett grovt övergrepp och tillkallade polisen. Pojken slog och sparkade också polisen, berättar Hellström.

Olycksfall?

Karjalainen fick skador, som krävde operationsingrepp. Plus en hel del psykiska men.

- Det allra värsta var att det försäkringsskydd som lärare har i sin yrkesutövning är otillräckligt. Jag kunde aldrig föreställa mig att det är så, utbrister Martti Hellström, som är en rutinerad rektor.

- Visste ni t.ex. att behandlingen av posttraumatisk stress, som ju är förknippad med liknande övergrepp, inte ersätts av försäkringen, frågade Hellström retoriskt.

Summan av kardemumman blev i detta fall att incidenten i Esbo klassificerades som olycksfall i arbetet!

Den sju minuter långa filmen fungerade som en upptakt till ett seminarium, som ordnades av Finlands specialpedagogiska förbund SEL och då närmare bestämt förbundets distrikt i Helsingfors och Nyland.

Avsikten var att diskutera hur man kan få bukt mot våld, som riktar sig mot lärare. Vad utlöser en liknande våldsam reaktion hos en 11-årig pojke? Vad kan göras för att säkerställa lärarnas rätt till en trygg arbetsmiljö? Hur undviker man liknande ”olycksfall i arbetet”?

- Lärarna har blivit laglösa. Alla problem lyfts in i skolan, men ingen vill hjälpa och stöda lärarna, sade Sirpa Lautjärvi, rektor för en sjukhusskola i Esbo.

Ingen rätt till våld

Hon talade för en nolltolerans rörande våld i skolan och speciellt när det gäller våld, som riktar sig mot lärare.

- Det är viktigt att komma ihåg att ingen, absolut ingen diagnos ger rätt att tillgripa våld, sade Lautjärvi, som efterlyste en allvarlig värdediskussion i vårt land.

- Vi talar så gärna om vår bildnings- och kulturskola. Men vad har vi egentligen för en skola, där det årligen händer hundratals fall av våld mot lärare, frågade Lautjärvi.

Individcentreringen och det allt hårdare samhällsklimatet påtalades i flera inlägg. Plus den starka våldskulturen i vårt land. Ett annat begrepp, som nämndes frekvent var ”koulukuntoisuus”. På svenska blir det i stort sett ”skolfärdighet”.

Lärarna borde kunna förutsätta att eleverna är skolfärdiga, alltså att de helt klarar av att gå i skola. I dagens läge finns allt för många elever, som inte klarar av detta. Resultatet är oro och i vissa fall våld.

Oron smittar

Janne Louhi, klasslärare i Lojo, lyfte in majoritetens rättigheter i diskussionen.

- Vi kan utgå från att ca 90 procent av eleverna uppför sig väl och går i skolan för att förkovra sina kunskaper. Men ca 10 procent är stökiga i större eller mindre grad. Ibland känns det som om dessa stökiga elever har en diplomatisk immunitet. Vi har helt enkelt väldigt få medel för att ingripa och oron smittar av sig på alla elever, sade Louhi.

Samarbetet mellan förvaltningssektorerna är en lösning. Men resurserna är bristfälliga och samarbetet haltar. Det kunde bl.a. en förälder i Esbo berätta. Hon berättade om hur hennes son uppvisade beteendestörning i femårsåldern.

- Vi försökte förstås hjälpa honom på alla sätt, men möttes oftast av kalla handen. Skolan och specialsjukvården skall samarbeta, sägs det. Men så sker definitivt inte. I Jorv (sjukhus i Esbo Lärarens anm.) fick vi av terapeuten höra att det är viktigt att separera skolan och det övriga livet. Men alla förstår väl att skolan är en synnerligen central sak för ett barn i skolåldern, berättade denna mamma om sina upplevelser.

Mika Soininen, barnpsykiater vid centralsjukhuset HUCS i Helsingfors, betonade emellertid vikten av samarbetet med skolan. Han benade ut olika orsaker till att barn agerar våldsamt.

- När barn beter sig våldsamt finns det sällan psykiska sjukdomar i bakgrunden, utan det handlar om beteendestörningar, sade Soininen. Han konstaterade att det ofta handlar om barn, som själva har utsatts för våld eller har tvingats åse närstående som beter sig våldsamt.

Folk kasseras

I likhet med många andra lyfte han fram dagens underhållningsvärld som en bov i dramat.

- Det går inte att frånse att dagens reality-tv, som bygger på att folk förnedras och röstas ut, påverkar barnen. Människor kasseras och stämplas som den svagaste länken i televisionen. Andra medier hakar på och gottar sig i eländet, sade Soininen.

- Alla problem kan knappast lösas i det här huset, sade riksdagsledamot Sanna Lauslahti (Saml), som även är engagerad i utbildningspolitiken i Esbo.

Men juridiken kan emellertid spela en roll. Lagstiftningsrådet Matti Marttunen vid Justitieministeriet berättade om arbetet med en lagproposition, som syftar till att skärpa lagstiftningen rörande familjevåld, våld mot barn och våld på arbetsplatsen. Avsikten är att stärka offrens ställning, bl.a. så att lindrig misshandel, som i normala fall är ett målsägandebrott, skulle höra allmänt åtal i ovan nämnda fall.

- Det betyder att polisen måste ingripa och inleda en förundersökning, när fallen kommer till myndigheternas kännedom, sade Marttunen.

Lagändring på gång

Beredningen har redan pågått i ett par års tid. I början talades om bättre skydd för personer i serviceuppgifter. Men så hördes protester mot att bl.a. lärare exkluderas och nu har inriktningen ändrats.

- Nu utgår man i beredningen från våld på arbetsplatsen, vilket också gäller lärare i tjänsteutövning. Än så länge handlar det uttryckligen om en lagproposition, som är beredningsskedet, betonade Marttunen.

Ifall lagen blir verklighet finns det emellertid utrymme för en viss självreglering. Lindrig misshandel faller alltså under allmänt åtal, ifall misshandeln äger rum på arbetsplatsen. Men det förutsätter att polisen får kännedom om fall.

I många, eller bör man säga alltför många fall, tar skolan inte kontakt med polisen, utan nöjer sig med att försöka reda upp problemen internt. Så kan också ske, ifall lagstiftningen skärps.

- För en lärare är det inte världens enklaste sak att kräva att åtal väcks mot en elev i skolan. För lärarna skall ju samarbeta med elevernas och vårdnadshavarna också efter en våldsam incident, sade Sari Karjalainen, den våldsdrabbade läraren i Esbo.

C-E Rusk