De unga vill ha nyheter som har en framåtsträvande rörelse. De är intresserade av lösningsorienterad journalistik. Det är fokus på framtiden som gäller om man vill nå unga nyhetskonsumenter. Det framgår av den studie som Jens Berg och Sami Kallinen har gjort för tankesmedjan Agenda.

Rapporten fokuserar på åldersgruppen 18-35 år. Då ca 46.000 artiklar från 29 olika mediehus kategoriserats och analyserats framgår också att de unga har ett globalt perspektiv då de konsumerar nyheter.

- Frågor som tar avstamp i ett digitalt sätt att leva intresserar de unga, säger Jens Berg. Och det är inte så konstigt med tanke på att det här är en generation som har vuxit upp i en digital värld.

 Jens Berg har en lång karriär inom mediebranschen bakom sig. Han har bland annat varit chefredaktör för HBL och vd för KSF Media. Sami Kallinen har i sin tur bland annat fungerat som digital direktör vid KSF Media. De har med andra ord på nära håll fått se hur papperstidningen blöder.

 

Papperstidningen är död för de unga

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Från och med år 2014 har de som uppger att papperstidningen är deras primära nyhetskälla halverats i Finland. Bara 11% procent av finländarna uppger att papperstidningen är deras huvudsakliga nyhetskälla.

- Och ser vi på de yngre generationerna så rör sig inte mätaren överhuvudtaget, säger Jens Berg. Papperstidningen är inte ett primärt nyhetsmedium för de unga. Det är inte linjär TV heller. En ung människa får inte sina nyheter från TV-nytt. Och den digitala konsumtionen klättrar allt högre upp i åldrarna.

 

Ängslighet präglar de finlandssvenska mediehusen

Att mediefältet genomgår en kraftig förändring har knappast undgått någon. Mediehus världen över brottas med sviktande upplagor för sina pappersprodukter då allt fler konsumenter flyttar över till en digital värld. Också de finlandssvenska mediehusen har haft enorma svårigheter de senaste åren. Dessvärre, sett med finlandssvenska glasögon, är deras utgångsläge speciellt utmanande.

- I en digital gränslös värld är konkurrensen stor. Du har de rikssvenska mediejättarna, du har hela det finska fältet plus allt det globala, säger Berg.

Så finns ytterligare en dimension vad gäller det finlandssvenska fältet: Ett lite försiktigt minoritetstänk. En känsla av att det finlandssvenska är hotat påverkar handlingskraften.

- Istället för att vara offensiv och fundera på hur vi kan nå ut på nya plattformar, hur kunde vi modigt testa för att nå en ung publik, så blir det en ängslighet, en rädsla, säger Jens Berg. När det är tufft och du känner dig hotad kör du helst mitt på vägen. Då väljer du att skriva för den trogna publiken som betalar just nu. Men det leder till att avståndet till den läsekrets du inte har, dvs de unga, bara växer.

Har de finlandssvenska mediehusen varit för ängsliga?

- Om man ser till de kommersiella medierna så borde de samarbeta mera, Jag ser att det inte är hållbart med så många tidningshus som vi har nu. Det är ett uttryck för ängslighet att inte våga se helheten. Att inte våga se hur man skulle kunna jobba på mediefältet med hela Svenskfinland för ögonen.

- Utvecklingen går mot att de mindre mediehusen kommer att få det ännu tuffare. Vi har inte sett allt av ekonomiska svårigheter. Jag efterlyser ett mod och en vision att se helheteten i stället för att hålla fast vid regionala strukturer.

 

Tar man till sig kunskap på samma sätt som man konsumerar medier?

Finns det då någon koppling till hur de unga konsumerar nyheter exempelvis till hur de tar till sig kunskap i en skolmiljö? Månne inte det beteendemönster de unga har då det gäller mediekonsumtion har relevans också i skolvärlden, funderar Berg.

- De unga har ett globalt perspektiv. Om man får in ett perspektiv där man funderar hur vi som by eller kommun kommer in i den stora globala bilden kan man kanske på ett annat sätt fånga elevernas uppmärksamhet

Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen berömmer de finlandssvenska utbildningsnätverken. Småskaligheten är en styrka och visionen är klarare. Det ger utvecklingspotential. Och det svenska perspektivet skall framöver finnas med i Utbildningsstyrelsens processer från och med dag ett, lovar Heinonen i en intervju för tidningen Läraren. Samtidigt oroar han sig för att det fräna debattklimatet har nått skolvärlden och att det finns tecken på en allt större ojämlikhet mellan skolorna.

Utbildningsstyrelsens svenska enhet kommer att bestå så som tidigare också efter den organisationsreform som trädde i kraft vid årsskiftet. Enhetens fokus kommer fortsättningsvis att ligga på det som är centralt för den svenskspråkiga utbildningen. Men generaldirektören ser gärna att rollen och ansvaret blir bredare. Det svenska perspektivet skall finnas med i processerna från första stund.

- Vi har haft problem med att vissa reformer görs så att säga ”på finska” och när allt är klart kommer man på att, aj jo, det här borde översättas till svenska. Men nu skall båda språken alltid vara integrerade i våra processer från början.

Olli-Pekka Heinonen ser inga hotbilder för den svenska verksamheten vid UBS, snarare tvärtom.

- Det svenska utbildningsnätverket är välfungerade och kontakten till fältet är föredömlig om man jämför med den finska verksamheten. Det är mer stringent på svenska och det finns en tydligare vision om vart man vill nå. Det är ett litet närverk och det underlättar säkert. Jag märker ofta att det fungerar bättre på svenskt håll.

Så svenskan kommer inte i skymundan i er organisationsreform?

- Tvärtom. Den svenska direktörens ställning förstärks när man ser till ledningsprocesserna.

 

"Mitt jobb är att upprätthålla förtroendet för skolan"

På frågan hur Olli-Pekka Heinonen vill påverka skolan konstaterar han att Finland har en tradition av en stark autonomi inom undervisningssektorn. Vi har internationellt sett väldigt autonoma lärare, med mycket svängrum. Skolorna är autonoma. Vi har autonoma lärarutbildningar inom ramen för autonoma universitet. Systemet fungerar när alla tar ett brett ansvar, menar Heinonen.

- Min uppgift är att upprätthålla förtroendet för systemet.

Hur gör du det?

- Det centrala är dialog. Bara genom en dialog kan vi uppnå en samsyn om vart vi vill komma. Vi på Utbildningsstyrelsen kan inte sitta i ett elfenbenstorn och diktera.

Är du oroad för att förtroendet skall naggas i kanterna?

- Det är jag. Den upprivande debattkulturen har också nått skolvärlden. Debatten är polariserad och det är de extrema åsikterna som får utrymme. Jag hör om rektorer och skolforskare som inte vill ta ställning i utbildningsfrågor då de vet vilken debattstorm de kan hamna i. Det är oroväckande. Och de extrema åsikterna tär på förtroendet.

 

 

Slå vakt om den jämlika skolan

Hur garanterar man då jämlikheten i skolan då utbildningssektorn utgör ett autonomt nätverk? Hur kan vi värna om det som varit en grundbult i den finländska utbildningen, dvs en jämlik skola? Om det är upp till de autonoma enheterna att ta vara på utvecklingsmöjligheterna, eller välja att låta bli, ja då ökar klyftorna, menar Heinonen. Det finns redan tecken på det. Det syns i inlärningsresultat, det syns i skillnader mellan könen, det syns i viss mån också geografiskt mellan stad och landsbygd och vi ser också socioekonomiska skillnader. Det är än så länge bara signaler, men det är allvarliga signaler.

- Skall vi då på central nivå gå in och detaljreglera? Det är i alla fall en väg jag inte vill gå, säger Heinonen.

Så vad ska vi göra?

- Vi måste göra vissa saker bättre. Vi märker att de behov som barnen har då de kommer till grundskolan numera är väldigt mångfacetterade. Det skapar ett stort tryck på förskolan att förse barnen med jämlika förutsättningar inför skolstarten. En annan sak vi måste bli bättre på är att sjösätta nationella reformer. Det märks till exempel tydligt i läroplansreformen. Läroplanerna var mycket lättare att implementera förr.

Varför är det svårare nu?

- Vi behöver en diskussion om varför vi behöver reformerna, vilket motivet är. Och lärarna behöver få mer stödinstrument. Ta nu till exempel bedömning som vållat mycket huvudbry. Ett led i att hjälpa här är de bedömningskriterier som vi har utarbetat. Lärdomen av läroplansarbetet 2016 är att vi inte längre kan använda oss av gamla arbetsmetoder.

 

Sharing is caring

Olli-Pekka Heinonen är ändå mån om att betona att det är lite tidigt att slå fast hur väl den nya läroplanen landat i våra skolor. Men han noterar att en svårighet i sammanhanget är det faktum att lärarprofessionen är starkt individbaserat. Både vad gäller den professionella utvecklingen men också när det kommer till arbetskulturen i skolorna.

- Vi har inte en kultur av att man inom kollegiet delar med sig. Där ligger vi efter i internationell jämförelse. Och den kulturen rimmar illa med stora ämnesöverskridande helheter. Det här är absolut en sak vi måste utveckla inom den finländska skolan. Lärarutbildningen har en nyckelroll här.

 

 

Önskemål till nästa regering: långsiktighet

Olli-Pekka Heinonen blev känd för den breda publiken under sin tid i rikspolitiken. Han har bland annat varit mångårig undervisningsminister. Han lämnade politiken temporärt 2002 då han blev direktör på Yle, men återvände till den politiska hetluften 2012 då han blev statsminister Jyrki Katainens statssekreterare. I oktober 2016 blev han utsedd till generaldirektör vid Utbildningsstyrelsen.

På frågan om vilket betyg han ger den nuvarande regeringen för den förda utbildningspolitiken, duckar han som den garvade politiker han är och ger ett diplomatiskt svar.

- Man kan inte ge ett vitsord innan man har lite perspektiv. När man talar om utbildning så syns konsekvenserna av ens beslut först på längre sikt.

Men den här regeringen har fått mycket kritik just för utbildningspolitiken?

- Kritik innebär att utbildningen är betydelsefull. Det är inte heller bra att man inte talar om skolfrågor. Då glömmer man med tiden bort värdet på utbildningen. Så gick det lite för oss i ett skede.

Vad önskar du dig av nästa regering?

- Långsiktigt systematiskt utvecklingsarbete.

Saknas det nu?

- Delvis. Det märks bland annat genom att de reformer vi sjösatt inte till alla delar lyckats så bra som vi hoppats. Det leder till att en reformerna avlöser varandra och alla blir frustrerade. I Skottland har man till exempel samma läroplansgrunder som sträcker sig från att barnet är tre år till utgången av andra stadiet.

Är du beredd att gå in för det?

- Det kunde vi överväga. Åtminstone måste vi se över helhetsbilden. Vi har onödiga skarvar inom utbildningen.

 

Läs också den svenska enhetens kommentar i tidningen Läraren:

Gun Oker-Blom, direktör för den svenskspråkiga utbildningen vid Utbildningsstyrelsen "Det här stärker och motiverar oss"

 

Klimatåtgärder, nu, nu, nu! Ropen skallar på riksdagshusets trappa då ett hundratal ungdomar samlas till klimatdemonstration. En av de som håller i taktpinnen är Catharina Korkman från Gymnasiet Grankulla samskola.

- Jag tror att mina lärare tycker att det här är jättebra. Jag såg just en bild av dem då de satt i lärarrummet och tittade live på det här, säger Catharina Korkman, De vill ju inte stöda att vi strejkar men de tycker att det är bra att vi tar ställning. Det här är det bästa man kan göra!

Det var i Grankulla som initiativet till skolstrejken föddes. Gymnasieeleverna lät sig inspireras av den svenska miljöaktivisten Greta Thunberg, som har skolstrejkat på fredagar till förmån för klimatet.

- Jag tror att den här strejken kommer att påverka jättemycket. Den kommer att puscha politikerna. Det här sätter press på dem, säger Korkman.

Ett tjugotal riksdagsledamöter hade kommit ut ur granitborgen för att möta eleverna.

- Jag är biologilärare men måste ändå säga att det är härligt att ni har rymt, säger Hanna Halmeenpää (De Gröna).

 

- Jag gör allt för att göra er röst hörd i riksdagshuset, säger Silvia Modig (V) till eleverna.

- Det finns ett engagemang. De här eleverna bryr sig om miljön. De är beredda att vara borta från skolan för klimatets skull. Vi politiker behöver sådana här påminnelser, säger Anders Adlercreutz (SFP).

Vad hoppas du att politikerna skall göra?

- Jag hoppas att alla politiker skall förstå att det handlar om vår framtid, säger Catharina Korkman.