I denna kolumn spinner jag vidare på min tidigare kolumn där regeringsprogrammet som helhet var temat, ett program som säkert kommer att finnas som grund för många tankar och åtgärdsförslag under de kommande åren.
En av de oklara bitarna för tillfället är frågan om den förlängda läroplikten. Tankar kring att förlänga läroplikten har dryftats politiskt, men även inom lärarfacket. Vi har understött tanken och deltar gärna i debatten om hur den på bästa sätt kunde genomföras.

Vi vet att samhället har utvecklats mycket sedan grundskolan infördes. På 1970-talet kunde flera lätt sysselsätta sig utan en utbildning på andra stadiet. I dag är läget ett helt annat, och statistiken visar att en utbildning på andra stadiet är en garanti för jobb. För att svara på samhällets förväntningar måste något göras. Men var ska vi börja?

Jag tror det är viktigt att vi börjar granskningen från småbarnspedagogiken där en kvalitativt god småbarnspedagogik ligger som grund för övergången till skolan. Den tvååriga förskolan kunde vara en lösning. Då får vi en mera strukturerad och målmedveten förskola som på ett pedagogiskt sätt förbereder barnen för skolan.

Jag har ofta skrivit om brister inom den grundläggande utbildningen. En fungerande läroplikt kräver att vi har denna bit i skick! Vi måste bland annat få trestegsstödet och kommunikationen mellan utbildningssektorn och social- och hälsovårdssektorn att fungera. Jag har sagt detta tidigare, men säger det igen, vi behöver till exempel hanterbara grupper, tid för att se barnen och minskad byråkrati.

En naturlig sak att lyfta in i arbetet är övergången mellan grundläggande utbildning och andra stadiet. Det gäller att se till att alla hittar rätt, vilket innebär att studiehandledningen i detta skede borde intensifieras och att det finns möjlighet att studera det den unga känner för och har kapacitet till. Allmänbildning ska vara ett ledord i de båda utbildningsformerna och det ska ges möjlighet att kunna ändra studieinriktning om den unga märker att hen valt fel.
Kostnaderna som detta föranleder i form av skolskjutsar och läromedel borde inte enbart ses som utgifter, utan som en investering som betalar sig tillbaka eftersom en examen från andra stadiet avsevärt minskar risken för drop-out och marginalisering. Jag frågar mig också om 18 år är rätt ålder att avsluta läroplikten vid, då de unga vanligtvis är 19 år då avslutar sin utbildning på andra stadiet.

En del har sagt att detta är tvång, men vi är säkert tvungna att ta den vägen. Viktigt är det då att konstatera att vi inte pratar om en enda studiestig. Vi bör kunna erbjuda flera olika vägar att skaffa sig en utbildning på andra stadiet.

Jag tycker inte att den förlängda läroplikten bara ska vara en piska, utan det måste finnas en morot också för att avsluta en utbildning på andra stadiet. En morot som självklart är kvalitativt god lärarledd undervisning, en lagstiftning som garanterar samarbete mellan olika sektorer samt förebyggande arbete i skolorna som ger möjlighet att ingripa snabbt då barn och unga behöver stöd.