Utbildningsfrågorna fick inte en så stor plats i valrörelsen som man kanske kunde ha hoppats. Det finns många bidragande orsaker till detta.

 Långdansen kring social- och hälsovårdsreformen och regeringens abrupta avgång är en starkt bidragande orsak. Men också vanvården inom äldreomsorgen har flyttat fokus bort från utbildningsfältet.

En annan orsak till att utbildningsfrågorna inte väcker debatt är en rätt stor konsensus kring att det skall satsas på skola, utbildning och innovationer.

I Uutissuomalainens valmaskin tar man pulsen på ca 1400 riksdagskandidater. Och lejonparten av kandidaterna uppger att de skulle vilja häva nedskärningarna inom utbildningssektorn. Regeringen Sipilä har skurit i utbildningen för närmare 900 miljoner euro. Också de kandidater som representerar regeringspartierna vill häva nedskärningarna, dock inte lika kategoriskt som oppositionspartiernas kandidater.
Och inte bara kandidaterna tar avstånd från nedskärningarna. Också folket vill se en ändring på den punkten. I en undersökning som Taloustutkimus har gjort för lärarfacket OAJ vill åtta av tio höja på anslagen till utbildningen.

Även i denna tidning råder det enighet bland partierna att det bör satsas på utbildningen under nästa valperiod. Läraren har bett samtliga partiledare att avlägga ett utbildningslöfte. Ingen talar om nedskärningar. Väl så.

Samtidigt är det kanske skäl att påminna om hur det såg ut i valrörelsen för fyra år sedan. Då hade vi en regeringsperiod som nedskärningsmässigt var lika tung för utbildningssektorn som den nuvarande. Partierna var eniga om att det skulle vara slut på det. Juha Sipilä (C) och Alexander Stubb (Saml) poserade leende med skyltar där det stod ”koulutuksesta ei leikata” (vi skär inte i utbildningen).
Och hur gick det? Regeringen Sipilä fortsatte, utan att darra på manschetten, på den nedskärningslinje som regeringen Katainen stakat ut. Snudd på världsrekord i svikna löften.

Det är synd att utbildningsfrågorna inte har debatterats lite mer på djupet. Krafsar man bara på ytan kommer beslutsfattarna undan med tomma floskler. Tvingas man nyansera, fördjupa och förtydliga sina prioriteringar så ökar också sannolikheten för att man står fast vid sina löften när de väl skall infrias.
Nedskärningarna har motiverats med att Finland befann sig på bottnen av en lågkonjunktur. Det är en sanning med modifikation. Politik handlar om värderingar, om prioriteringar. Det handlar om att välja och att välja bort. Det finns alltid ett val. Också i dåliga tider. Sipiläs regering valde att inte välja skolan. Följande regering bör ta en annan väg.