Skolan har under de senaste åren ofta diskuterats i medierna. Tyvärr handlar det alltför ofta om artiklar eller inslag där man vill lyfta fram brister eller uppmärksamma teman som skapar debatt, alltför ofta en debatt som är väldigt svartvit utan någon som helst gråskala.

 

Då ett enskilt fall tas upp i medierna är det nästan alltid skolans rektor som i egenskap av ledare för skolan får bemöta den kritik som riktats mot hela skolan.
Skolan ska självfallet debatteras och vi lyfter också upp sådant som kunde utvecklas i skolan, men vi strävar alltid efter att komma med lösningar på problemen. Under det senaste läsåret har medierna enligt mig allt oftare fokuserat på att lyfta upp fall där skolan och i förlängningen rektorn som person ifrågasätts då det handlar om skolans verksamhet som helhet.

Ett exempel är mobbningsdiskussionen i VBL där tidningen ensidigt kör sin egen agenda. Visst är det bra och nödvändigt att motarbeta mobbning, men metoden tidningen tyr sig till är enligt mig inte helt objektiv. Att säga att antimobbningsarbetet inte har fungerat på länge och sedan citera föräldrar som inte vill ha sina barn i en viss skola utan att känna till verksamheten i skolan är att ta journalistiska genvägar. Att en av de intervjuade senare på sin Facebooksida måste förklara sina uttalanden är också ett tecken på att tidningen är ute efter klick, inte att objektivt belysa ärendet.

Ett annat problematiskt fall är situationen som uppkom i Karleby efter en filmvisning i gymnasiet som en del av studerandena uppfattade stå emot deras övertygelse. Det här ledde till att rektorn för gymnasiet fick utstå besk kritik för det som var hela stadens förfarande, bara för att artikeln var otydligt formulerad.
Är dagens medier på rätt väg då en artikels kvalitet mäts i antal klick den får? Tempot inom medievärlden är högre än tidigare och det leder till att även garvade journalister väljer att göra saker snabbt utan att ta sig tiden att granska fakta. Klickjournalistiken skapar nya krav. Ibland är det dessutom en annan person än journalisten själv som rubriksätter artikeln – mycket kan alltså gå fel.

Rektorer och skolan överlag är sårbara i medierapporteringen, dela handlar det om att de alltid måste beakta de berördas integritetsskydd, dels måste de beakta tystnadsplikten. Det här gör att de alltid hamnar i underläge då de inte kan berätta öppet om hur verkligheten ser ut.

FSL arbetar aktivt för att göra rektorsarbetet attraktivt och meningsfullt. Därför är det viktig att rektorernas arbetsbörda diskuteras öppet och lösningsinriktat. Vi kommer i vår att hålla en kurs för rektorer där vi också kommer att diskutera mediernas roll, men också förbundets roll då det gäller att erbjuda stöd och rådgivning.

Skolan ska naturligtvis vara en del av de frågor medierna lyfter upp, men mediernas uppgift ska vara att rapportera objektivt. En rapportering som bygger på research, kritisk granskning och kontroll av fakta.