Hoppas att ni haft ett skönt jullov och hunnit ladda batterierna inför den kommande vårterminen, energinivån stiger nu i takt med att dagarna blir ljusare och ljusare.

Det första evenemanget för vår del är ”How to get a Lärarajobb” som är ett samarbete med vår studerandeförening FSLF och ÅA i Vasa. Vi har också engagerat rektorer som sakkunniga under evenemanget som pågår under en eftermiddag. Målet med dagen är ett ge studerande i slutskedet av sina studier en bättre grund att stå på då de ska börja söka lärarjobb.

Jag tycker att det känns konstigt att ordna det här evenemanget i januari, då ett arbetsförhållande för en ny lärare inleds tidigast den första augusti. Men som förbund är vi flexibla och vill förstås att de studerande som söker de redan lediganslagna tjänsterna i huvudstadsregionen också ska kunna ha nytta av innehållet.

Jag har ändå svårt att förstå logiken i att lediganslå tjänster i januari och jag frågar mig varje år varför rekrytering inleds nästan åtta månader innan det konkreta arbetet börjar. Kommunernas anställningsprocesser är relativt smidiga nuförtiden och motiverar inte den tidtabell som man till exempel kör med i huvudstadsregionen. Planeringen av ett nytt läsår förutsätter inte heller att all personal ska vara anställd i februari, slutet av april eller början av maj räcker bra.

Då man lediganslår tjänster redan i januari kan endast de som fått sina magisterpapper före jul ansöka om en ordinarie tjänst. Det finns studerande som har fått höra att det kan vara bra att söka en tjänst också som obehörig, för att pröva på hur det är att jobba i huvudstadsregionen. Det här känns inte helt genomtänkt då kostnadsnivån för att leva i regionen är hög, anställningsvillkoren osäkra och lönen lägre än för en behörig lärare.

Ett annat problem är också att den som anställts tidigt på våren kan få ett bättre erbjudande i ett senare skede, något som varken arbetstagaren eller arbetsgivaren vinner på.

I Österbotten brukar rekryteringsprocesserna inledas senare, vanligtvis i april eller maj. Det här kan i sin tur leda till en problematisk situation där rektorer i slutet av maj eller i början juni får meddelande om att en tilltänkt lärare tackar nej till sin tjänst eller sitt vikariat.
Det finns all orsak att samarbeta bättre kring rekryteringsprocesserna i Svenskfinland. Inte bara i huvudstadsregionen eller i kommunerna kring Jakobstad. Kommunförbundets bildningsdirektörsdagar kunde vara ett bra forum för diskussion.

Samarbete och en konsensus kring vårens lärarrekryteringar skulle ge ett mervärde för den finlandssvenska skolan. Samtidigt skulle det minska osäkerheten och arbetsmängden för rektorerna som har ett stort ansvar för verksamheten i skolorna.