För ett par år sedan firade vi Kalle Rusks 30-åriga yrkeskarriär som chefredaktör för Läraren och nu då han går i pension vid årsskiftet har ytterligare två år gått. Idag skulle det lätt gå att fylla kolumnen med all möjlig statistik över det Kalle gjort under sin yrkesverksamma karriär, men jag väljer här att lämna detta till historieskrivarna.

I stället vill jag dela med mig av mina personliga reflektioner kring den Kalle jag lärt känna och fått dela min fackliga karriär med.

Kalle lyfter ofta sin journalistiska bakgrund som den faktor som gjort honom till en vetgirig och frågvis människa, och det har han mycket rätt i - han är en fullfjädrad journalist. Men han har samtidigt också med sin personlighet, med stor iver, entusiasm och humor, varit med om att forma det FSL vi har idag.

År 1994 träffade jag Kalle för första gången, då var han redan chefredaktör för tidningen Läraren. Vi möttes under förbundets ordförande- och sekreterakurs där han självfallet var med. För mig som ny i fackliga sammanhang kändes Kalles sakkunskap, i synnerhet inom lönepolitik, helt enastående! Glädjande nog var han redan då välvilligt inställd till att dela med av sitt kunnande samtidigt som han lyssnade in och analyserade vad en ny i gamet hade att ge.

År 2008 kom vi in i följande fas av vårt samarbete då vi blev kolleger och delade en arbetsvardag. Våra lönepolitiska diskussioner fortsatte men med större intensitet och jag var lika fascinerad över Kalles kunnande och brinnande intresse. Då fick jag även se en annan dimension av Kalle. Det handlade om den outtömliga kunskapskälla han är gällande musik. Han utmanar oss så gott som alla dagar med frågor gällande namn på låtar och/eller band som kan associeras till stundens samtalsämne.

Hösten 2014 skedde följande förändring i vår arbetsrelation. Kalle var fortfarande chefredaktör och fick uppleva sin tredje förbundsordförande, som jag nyss hade blivit vald till. Även i denna relation fanns lönepolitik med som ett centralt diskussionstema, men nu kom även alla möjliga andra teman med på listan. Det handlade om att få råd och insikt i tidigare praxis inom förbundet, organisationspolitiska frågor kring OAJ och mycket annat.
Den hjälp jag fått på vägen är jag mycket tacksam över. Glädjande nog har vi för det mesta tyckt lika, men ibland har vi även tänkt olika, vilket jag sett som en styrka då vi båda haft en brinnande vilja att föra förbundet framåt.

Jag kan på inget sätt via denna kolumn rättfärdiga det stora livsverk Kalle gjort för Finlands Svenska Lärarförbund. För min egen del och på förbundet vägnar vill jag ödmjukt och med stor respekt tacka dig Kalle för allt du gjort under dina år som redaktör och chefredaktör på förbundet. Samtidigt önskar jag dig allt gott i fortsättningen och lyckliga dagar i din nya vardag. Tack Kalle!

PS. Jag vill också rikta ett tack till er där ute på fältet för det ni gjort under 2018 för bildningen i vårt land och önskar er en god jul och ett gott nytt år!