För en dryg vecka sedan lanserades grundskolforumets riktlinjer kring ”Framtiden för den jämlika grundskolan”. Det är ett dokument med många goda tankar och förslag som vi säkert kan understöda. I riktlinjerna sägs att vi ska bort från kortsiktiga projekt, vi ska få forskningsbaserad fortbildning och välbefinnande ska främjas inom hela skolgemenskapen.

Utbildningsstyrelsens generaldirektör beskriver i sin blogg väl den situation vi står inför just nu: ”Å ena sidan är vår grundskola bäst i världen, å andra sidan håller den på att rasa samman och är full av utmattade elever och lärare.”
Det han säger är sant och en ett givet argument för planer och strategier för hur vi kan bibehålla den kvalitativt goda skola vi byggt under många årtionden.
Han säger också att debattklimatet hårdnat, vilket jag anser att inte nödvändigtvis är av ondo. Jag ser det mera som en äkta oro för följderna av hur vår grundskola utvecklats under de senaste tio åren.


Grundskolforumets riktlinjer kring världens bästa och jämlika skola är som dokument välgjort och där förs fram idéer som, om de genomförs, säkert garanterar framgång för den finländska skolan. Samtidigt finns det väldigt många saker som ska träffa rätt för att målen ska nås.


Att man bryter ner utvecklingsarbetet från ett nationellt perspektiv via utbildningsanordnare till skolan och eleven för att sedan landa i uppväxtgemenskapen, ger en helhetsbild över vad som borde göras på de olika nivåerna. I riktlinjerna finns även tankar kring hur detta ska genomföras, vilket är nödvändigt ur ett teoretiskt perspektiv. Jag undrar dock om tillvägagångssätten är tillräckligt tydliga.


Jag vill lyfta några enligt mig centrala saker för att tankarna ska kunna verkställas.


Skolans grundfinansiering bör ligga på en sådan nivå att jämlikhet kan garanteras. Vi måste bort från spetsprojekt samtidigt som vi bör granska om den grundfinansieringsmodell vi nu tillämpar garanterar jämlikhet. Här kunde man granska bland annat finansieringen av trestegsstödet.


Ledarskapet lyfts också som en framgångsfaktor. Här är det viktigaste enligt mig att vi ger våra ledare tid att leda och att vi administrerar ledarskapet i skolan så att arbetsbördan och arbetsuppgifterna ligger på en rimlig nivå (den kommunala avtalsuppgörelsen gav lite, men det räcker inte).
Individuella lärstigar och trygg lärmiljö är självklart målsättningar som vårt förbund undertecknar. Vi har poängterat att en större lärartäthet är en självklar åtgärd för att för att kunna förverkliga detta. Dessutom behöver vi se över strukturerna mellan skolan och social- och hälsovården för att garantera elevernas välmåga genom ett effektivare förebyggande elevvårdsarbete.


Grundskolforumet har gjort en bra karta över hur vi ska få världens bästa skola. Nu gäller det att ge utbildningsanordnarna, skolledarna och lärarna de verktygs som behövs för att bygga världens bästa jämlika skola.