Ann-Marie Knuuttila (t.v.) och Susanna Westermarck. Foto: Tom Ahlfors

 

När Susanna Westermarck (till höger på bilden) sällar sig till mitt och Ann-Marie Knuuttilas sällskap bär hon med sig traktering för intervjustunden.
- Speciallärare bör alltid ha litet smått och gott i skåpen, säger hon. Det behöver inte vara havrekex som idag, utan för de mindre eleverna kan russin duga mer än väl.
Både Susanna och Ann-Marie är speciallärare i Lagstads skola i Esbo. Det är dock deras gemensamma mentorskapsgrupper som denna gång är föremål för tidningen Lärarens intresse.

 De gick båda en utbildning i Centret för livslångt lärandes (CLL) regi i Vasa för några år sedan och har efter det fungerat som mentorer för kolleger i Esbo, och också andra städer. Utbildningen pågick tre terminer och under den tiden ordnade Susanna och Ann-Marie som övning mentorskap i grupp med lärare från olika skolor i Nyland.
- Mentorskapet fokuserar på att få unga, nya lärare att orka med sitt jobb och stanna kvar i yrket, berättar Ann-Marie Knuuttila.
En grupp för mentorskap träffas 6–7 gånger under ett läsår. Det ideala deltagarantalet är sex lärare.
- Det blir svårt för alla att hinna komma till tals om antalet i gruppen överstiger sex, säger Ann-Marie.
Information om grupperna för mentorskap går ut via arrangören KOHUR (kompetensutveckling inom huvudstadsregionens svenska utbildningsväsen).
Susanna och Ann-Marie leder grupperna tillsammans så att den ena leder samtalet och den andra iakttar. Efteråt kan de diskutera det som timat under gruppsamtalet.
Det är bra att diskutera både före och efter en träff och att kunna dela upp uppgifterna så att man turas om att leda samtalet och att göra anteckningar med tanke på följande möte. De turas också om att sköta trakteringen, som faktiskt är en mycket viktig detalj i mentorskap i grupp.
- Det skall vara härligt att komma på de här träffarna och få sig en smörgås och litet kaffe. Det är inte vanligt att som lärare bli bjuden på något, litet färskt bröd och några ostar, säger Susanna.
Träffarna sker utanför arbetstid, på eftermiddagarna kl. 14.30-16.30. Mellan träffarna har deltagarna inga uppgifter.

Tryggt kamratstöd

I mentorskap i grupp är det meningen att alla får utrymme och en likvärdig roll. Ingen får avbryta den andra, alla pratar turvis.
- En stor idé är just kamratstödet. Det är inte meningen att vi två som är ledare för gruppen kommer med lösningar på deltagarnas problem, säger Ann-Marie.
Snarare kan gruppledarna ta fram de andra deltagarnas tankar och den vägen styra samtalet mot en lösningsmodell.
Varje gång gruppen möts under ett läsår avhandlas olika teman.
- På den första träffen presenterar vi oss och våra respektive vardagar för varandra och sätter upp regler för hur vi umgås. Vi sitter ner hela tiden och har inte mobiltelefonerna påkopplade, och vi hoppas att alla deltagare deltar varje gång, berättar Susanna och fortsätter:
- Gruppdynamiken förändras så fort en är borta.
Tystnadsplikten är också viktig. Också om två deltagare jobbar på samma skola skall de inte efteråt prata om det som berörts i gruppen.
- Våra träffar skall kännas trygga och viktiga!
Vad avhandlas då under gruppens träffar? Jo, det handlar mycket om arbetsro i klassrummet och om den enskilda lärarens ork.
Också de yngsta och nyaste lärarna kan nämligen uppleva att de inte orkar. Viktiga frågor som avhandlas i mentorskap i grupp är självförtroende. Räcker jag till i mitt jobb?
- Nyutexaminerade lärare förväntas kunna allt då de börjar jobba som lärare. De skall veta hur man hanterar föräldrar, hur man skriver planer, hur svåra situationer skall lösas, hur man sköter elever med stor frånvaro...
Det är som att skuffas ut för ett stup, mot det okända.

Tystnadsplikt i gruppen

Ett annat tema som ofta behandlas är relationer på arbetsplatsen, vilket i allra högsta grad har med välmående och arbetstrivsel att göra. Viktigt i detta sammanhang är den tystnadsplikt som ledare och deltagare har.
- Den här typen av ärenden är inget som diskuteras i kollegiet på ett möte.
Mentorskap i grupp har också en terapeutisk betydelse och deltagarna är i allmänhet öppna och delar med sig av sina bekymmer och kan få en handlingsplan för den kommande tiden.
Orsaken till att det finska programmet Osaava Verme (Verme är en sammanslagning av orden vertaistuki och mentorointi, alltså kamratstöd och mentorskap) startade år 2007 var att det hade noterats att många lärare inom grundutbildningen lämnar sitt yrke, berättar Susanna Westermarck.
- De skaffar sig en utbildning, jobbar ett tag och går sedan vidare. Jag tror det finns många som känner sig frustrerade om de tidigt i sin karriär känner att de lämnas ensamma. Inga hopp och tankar om lärarjobbet infrias, vilket är en stor besvikelse.
Också detta läsår leder de en grupp för mentorskap. Den startar 12.9 och anmälning till den sker på www.kohur.fi.

Tom Ahlfors