Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen berömmer de finlandssvenska utbildningsnätverken. Småskaligheten är en styrka och visionen är klarare. Det ger utvecklingspotential. Och det svenska perspektivet skall framöver finnas med i Utbildningsstyrelsens processer från och med dag ett, lovar Heinonen i en intervju för tidningen Läraren. Samtidigt oroar han sig för att det fräna debattklimatet har nått skolvärlden och att det finns tecken på en allt större ojämlikhet mellan skolorna.

Utbildningsstyrelsens svenska enhet kommer att bestå så som tidigare också efter den organisationsreform som trädde i kraft vid årsskiftet. Enhetens fokus kommer fortsättningsvis att ligga på det som är centralt för den svenskspråkiga utbildningen. Men generaldirektören ser gärna att rollen och ansvaret blir bredare. Det svenska perspektivet skall finnas med i processerna från första stund.

- Vi har haft problem med att vissa reformer görs så att säga ”på finska” och när allt är klart kommer man på att, aj jo, det här borde översättas till svenska. Men nu skall båda språken alltid vara integrerade i våra processer från början.

Olli-Pekka Heinonen ser inga hotbilder för den svenska verksamheten vid UBS, snarare tvärtom.

- Det svenska utbildningsnätverket är välfungerade och kontakten till fältet är föredömlig om man jämför med den finska verksamheten. Det är mer stringent på svenska och det finns en tydligare vision om vart man vill nå. Det är ett litet närverk och det underlättar säkert. Jag märker ofta att det fungerar bättre på svenskt håll.

Så svenskan kommer inte i skymundan i er organisationsreform?

- Tvärtom. Den svenska direktörens ställning förstärks när man ser till ledningsprocesserna.

 

"Mitt jobb är att upprätthålla förtroendet för skolan"

På frågan hur Olli-Pekka Heinonen vill påverka skolan konstaterar han att Finland har en tradition av en stark autonomi inom undervisningssektorn. Vi har internationellt sett väldigt autonoma lärare, med mycket svängrum. Skolorna är autonoma. Vi har autonoma lärarutbildningar inom ramen för autonoma universitet. Systemet fungerar när alla tar ett brett ansvar, menar Heinonen.

- Min uppgift är att upprätthålla förtroendet för systemet.

Hur gör du det?

- Det centrala är dialog. Bara genom en dialog kan vi uppnå en samsyn om vart vi vill komma. Vi på Utbildningsstyrelsen kan inte sitta i ett elfenbenstorn och diktera.

Är du oroad för att förtroendet skall naggas i kanterna?

- Det är jag. Den upprivande debattkulturen har också nått skolvärlden. Debatten är polariserad och det är de extrema åsikterna som får utrymme. Jag hör om rektorer och skolforskare som inte vill ta ställning i utbildningsfrågor då de vet vilken debattstorm de kan hamna i. Det är oroväckande. Och de extrema åsikterna tär på förtroendet.

 

 

Slå vakt om den jämlika skolan

Hur garanterar man då jämlikheten i skolan då utbildningssektorn utgör ett autonomt nätverk? Hur kan vi värna om det som varit en grundbult i den finländska utbildningen, dvs en jämlik skola? Om det är upp till de autonoma enheterna att ta vara på utvecklingsmöjligheterna, eller välja att låta bli, ja då ökar klyftorna, menar Heinonen. Det finns redan tecken på det. Det syns i inlärningsresultat, det syns i skillnader mellan könen, det syns i viss mån också geografiskt mellan stad och landsbygd och vi ser också socioekonomiska skillnader. Det är än så länge bara signaler, men det är allvarliga signaler.

- Skall vi då på central nivå gå in och detaljreglera? Det är i alla fall en väg jag inte vill gå, säger Heinonen.

Så vad ska vi göra?

- Vi måste göra vissa saker bättre. Vi märker att de behov som barnen har då de kommer till grundskolan numera är väldigt mångfacetterade. Det skapar ett stort tryck på förskolan att förse barnen med jämlika förutsättningar inför skolstarten. En annan sak vi måste bli bättre på är att sjösätta nationella reformer. Det märks till exempel tydligt i läroplansreformen. Läroplanerna var mycket lättare att implementera förr.

Varför är det svårare nu?

- Vi behöver en diskussion om varför vi behöver reformerna, vilket motivet är. Och lärarna behöver få mer stödinstrument. Ta nu till exempel bedömning som vållat mycket huvudbry. Ett led i att hjälpa här är de bedömningskriterier som vi har utarbetat. Lärdomen av läroplansarbetet 2016 är att vi inte längre kan använda oss av gamla arbetsmetoder.

 

Sharing is caring

Olli-Pekka Heinonen är ändå mån om att betona att det är lite tidigt att slå fast hur väl den nya läroplanen landat i våra skolor. Men han noterar att en svårighet i sammanhanget är det faktum att lärarprofessionen är starkt individbaserat. Både vad gäller den professionella utvecklingen men också när det kommer till arbetskulturen i skolorna.

- Vi har inte en kultur av att man inom kollegiet delar med sig. Där ligger vi efter i internationell jämförelse. Och den kulturen rimmar illa med stora ämnesöverskridande helheter. Det här är absolut en sak vi måste utveckla inom den finländska skolan. Lärarutbildningen har en nyckelroll här.

 

 

Önskemål till nästa regering: långsiktighet

Olli-Pekka Heinonen blev känd för den breda publiken under sin tid i rikspolitiken. Han har bland annat varit mångårig undervisningsminister. Han lämnade politiken temporärt 2002 då han blev direktör på Yle, men återvände till den politiska hetluften 2012 då han blev statsminister Jyrki Katainens statssekreterare. I oktober 2016 blev han utsedd till generaldirektör vid Utbildningsstyrelsen.

På frågan om vilket betyg han ger den nuvarande regeringen för den förda utbildningspolitiken, duckar han som den garvade politiker han är och ger ett diplomatiskt svar.

- Man kan inte ge ett vitsord innan man har lite perspektiv. När man talar om utbildning så syns konsekvenserna av ens beslut först på längre sikt.

Men den här regeringen har fått mycket kritik just för utbildningspolitiken?

- Kritik innebär att utbildningen är betydelsefull. Det är inte heller bra att man inte talar om skolfrågor. Då glömmer man med tiden bort värdet på utbildningen. Så gick det lite för oss i ett skede.

Vad önskar du dig av nästa regering?

- Långsiktigt systematiskt utvecklingsarbete.

Saknas det nu?

- Delvis. Det märks bland annat genom att de reformer vi sjösatt inte till alla delar lyckats så bra som vi hoppats. Det leder till att en reformerna avlöser varandra och alla blir frustrerade. I Skottland har man till exempel samma läroplansgrunder som sträcker sig från att barnet är tre år till utgången av andra stadiet.

Är du beredd att gå in för det?

- Det kunde vi överväga. Åtminstone måste vi se över helhetsbilden. Vi har onödiga skarvar inom utbildningen.

 

Läs också den svenska enhetens kommentar i tidningen Läraren:

Gun Oker-Blom, direktör för den svenskspråkiga utbildningen vid Utbildningsstyrelsen "Det här stärker och motiverar oss"