Intresset för tidig pension har minskat, rapporterar Pensionsskyddscentralen. Centralen publicerade i mitten av augusti en undersökning, som visar att majoriteten av löntagarna vill jobba till en ålder av 63 år eller längre.

Undersökningen speglar attityderna hos 45-64-åriga löntagare och skillnaderna i attityderna under perioden 2003-2008. Kraven i arbetsuppgifterna, osäkerhet rörande jobbet och en lång arbetskarriär göder tankarna om att gå i pension, visar undersökningen, som också omtalar att höginkomsttagare är mest intresserade av en tidig pensionering.

Pensionspolitiken har genomgått många ändringar. Möjligheterna till pensionering har beskurits, vilket avspeglas i löntagarnas attityder. En markant större andel än tidigare planerar att jobba minst till åldersgränsen för flexibel ålderspension, alltså 63 år.

Bråttom i kommunerna

Arbetsgivarens stöd och känslan av att jobbet är en viktig del av livet främjar trivseln och lusten att jobba länge. Men stödet uteblir alltför ofta.

- Nästan 40 procent av de kommunalt anställda uppger att brådskan upplevs påfrestande. De uppskruvade kraven i arbetet och känslan av att inte behärska arbetet är faktorer, som leder till pensionstankar. Genom att ta sig an dessa faktorer kan man påverka arbetskarriärernas längd, säger Pauli Forma, forskning och utvecklingsdirektör vid Kommunernas pensionsförsäkring Keva.

Keva redovisade i somras uppgifter, som visar att antalet kommunanställda som fortsätter att jobba efter det att de har fyllt 63 år har fördubblats på fem år.

Enligt Kommunernas pensionsförsäkrings statistik arbetade inom kommunsektorn i slutet av förra året över 10 000 anställda som redan uppnått pensionsåldern. Dessa 63–68-åriga kommunanställdas antal steg från föregående år med en femtedel dvs. med cirka 1 800 personer.

Kommunernas pensionsförsäkrings statistikplanerare Katinka Lybäck uppskattar att vid sidan av de ekonomiska faktorerna också många andra omständigheter inverkar på och sporrar till att fortsätta att arbeta:

- En central roll spelar den anställdas hälsa och livssituation samt meningsfullheten i arbetet och arbetsgemenskapen, säger Lybäck.

Ekonomiska lockbeten

Enligt den senaste pensionsreformen kan man gå i ålderspension flexibelt i åldern 63–68 år eller före fyllda 63 år om den kommunalt anställdas yrkesbaserade pensionsålder är lägre än det. Bl.a. har grundskollärare, som i slutet av 1980-talet valde att hålla fast vid det tidigare pensionssystemet, i regel en pensionsålder om 60 år. En del speciallärare kan gå i ålderspension i en ålder av 55 år.

Men då handlar det om undantag. Grundregeln är idag att 63 år är lägsta gräns för ålderspension. En del fortsätter emellertid att arbeta efter det de uppnått den lägre åldersgränsen.

Det lönar sig nämligen för en kommunalt anställd att fortsätta fram till sin s.k. personliga pensionsålder för att inte pensionen ska bli mindre. Om den personliga pensionsåldern är till exempel 64 år och den anställda går i pension redan vid 63 års ålder förlorar den anställda sin rätt till tilläggspension och pensionen blir mindre. De som är över 63 år sporras också att fortsätta att arbeta av den bättre pensionsintjäningen; i åldern 63–68 år är pensionsintjäningen 4,5 procent.

Om man ser till antalet, så ligger lärarna i topp när det gäller att jobba efter fyllda 63 år, visar Keva-statistiken. Det motsvarar 2,4 procent av lärarna.

Av de lärare som uppnått pensionsåldern, vilka omfattas av den kommunala pensionslagen, hade så många som 1 600 en ikraftvarande anställning i slutet av år 2009. Det handlar företrädesvis om ämneslärare i grundskolan och gymnasielärare.

C-E Rusk