Eldridge Cleaver, radikal förkämpe för de färgades rättigheter i Förenta staterna, skulle le i sin grav. Det var han som myntade axiomet: ”What we're saying today is that you're either part of the solution or you're part of the problem”.

Hans tankar lever nämligen vidare. Nu gäller det inställningen till den planerade reformen av specialundervisningen inom den grundläggande undervisningen. Arbetet med den s.k. Kelpo-reformen, som är tänkt att träda i kraft redan i höst, är i gång i många kommuner.

I vägskäl

I Vasa fungerar specialläraren Camilla Svens-Liavåg som koordinator på svenska sidan. Hon leder arbetet och har stöd av ett utvecklingsteam, alltså ett mångprofessionellt team vars uppgift är att utveckla specialundervisningen i riktning mot den planerade lagändringen. Det är ett arbete som berör hela utbildnings- och fostranssektorn från dagvården till utbildningen på andra sidan.

- Vi står inför ett val när det gäller förhållningssättet till reformen. Antingen fokuserar vi på det negativa eller så väljer vi att förhålla oss med nyfikenhet och ser det som en möjlighet. Jag har valt det senare och tycker att det faktiskt är ganska spännande. En reform innebär ju alltid en möjlighet att se över sin verksamhet, få syn på vad man vill värna och samtidigt få syn på vad man vill eller måste ändra, säger Svens-Liavåg. Tankarna står i linje med svarte pantern Cleavers tes.

Vi har slagit oss ner i ett klassrum i Vikinga skola på Brändö i Vasa. Just denna dag är hon sysselsatt med undervisning. Det hör inte idag till vardagssysslorna, eftersom hon är sysselsatt inom Kelpo-projektet, så att hon undervisar fyra timmar per vecka. I normala fall tjänstgör som speciallärare i Vikinga.

Det tog inte henne länge att tacka ja till erbjudandet om att staka ut linjerna för något nytt. Hon pekar på att utvecklingsarbete tenderar att hamna i skymundan i skolvardagen.

- Nu har vi läge att göra det och det är bra. Inte lätt nödvändigtvis, men bra. Utmaningen är att få varje enskild lärare att känna sig delaktig. Är du delaktig blir resultatet ett helt annat än om du inte är det, säger Svens-Liavåg.

En del väntar

Undervisningsministeriet har gett pengar som ”smörjmedel” för reformen. Kommunerna har valt olika vägar. En del har sökt om pengar och satt igång verksamhet, medan andra har valt andra vägar. Det finns påfallande stora skillnader mellan kommunerna. I många kommuner koordineras Kelpo-förberedelserna av speciallärare, men det finns också kommuner där t.ex. bildningschefer, skolpsykologer och studiehandlare koordinerar arbetet. Ersättningsgrunderna varierar likaså.

- Det finns faktiskt kommuner som inte har gjort något för att förbereda övergången till det nya tänkandet, vilket jag har synnerligen svårt att förstå, säger Svens-Liavåg.

I likhet med andra Kelpo-aktörer följer hon förstås med den politiska processen, när det gäller den därtill anslutna lagändringen, som rannsakades av riksdagens kulturutskott hela mars. Processen har dragit ut på tiden och ingen vet med säkerhet hur reformen sist och slutligen kommer att se ut. Det samma gäller tidtabellen.

Ses i högre klasserna

Men till hennes uppdrag hör inte att påverka denna process, utan att se till att svenska skolväsendet i Vasa är välförberett. Hon tycker att grundtanken i hela processen är sund. Om man vill sammanfatta tankarna bakom Kelpo kort, så kan de se ut så här: Specialundervisningen avdramatiseras och genomsyrar hela skolsamfundet. En längre version finns i faktarutan här intill.

- I själva verket ser jag inte reformen, som särskilt dramatisk åtminstone i de lägre årsklasserna. Här i Vikinga har vi t.ex. jobbat redan länge i enlighet med riktlinjer, som nu har uppställts som mål, säger Svens-Liavåg.

Men bilden är annorlunda i de högre årsklasserna i grundskolorna. Eleverna möter flera lärare och ofta är undervisningsgrupperna väl stora för elever med svårigheter.

- Min uppfattning är att största utmaningen finns i högstadiet. Men också här finns stora skillnader mellan lärarna. För vissa för det nya tänkandet med sig utmaningar, medan andra fortsätter jobba i stort sett som tidigare, säger Svens-Liavåg.

Hon förtydligar sitt resonemang genom att peka på att varje lärare vet med sig att det finns en stor variation mellan klasserna. Och självfallet också mellan individerna i klassen.

- Det går inte att säga att ”du passar inte in i min undervisning”, utan resonemanget måste lyda: ”min undervisning passar inte dig, vad kan jag göra?”.

”Skarvarna” inger huvudbry

På frågan om smärtpunkter i reformen sätter Svens-Liavåg ner fingret på skarvarna mellan de olika stödformerna.

- Hur och när förbyts allmänt stöd i intensifierat stöd? Och när krävs särskilt stöd? Vilka står bakom de pedagogiska bedömningarna, säger Svens-Liavåg, som därmed lyfter fram ett stridsäpple.

Då handlar det om arbetsfördelningen mellan t.ex. klasslärare och speciallärare. Från fackligt håll har uttryckts farhågor för att klasslärarna påförs uppgifter, som egentligen hör till speciallärarnas domäner. Det finns knappast något entydigt svar på hur detta utfaller i praktiken.

- Men en sak är klar: det behövs teamarbete mera än någonsin tidigare, säger Svens-Liavåg.

Till Svens-Liavågs uppgifter hör inte att uppgöra kalkyler av vad omläggningen kostar. Kommunförbundet och lärarfacken OAJ och FSL hör till dem, som har uttryckt sina dubier rörande den tänkta kostnadsneutraliteten som ministeriet har marknadsfört.

- Jag har också svårt att tro att reformen inte leder till omkostnader. Effektiv undervisning förutsätter ju t.ex. tillräckligt små grupper. Sedan är ju frågan om ersättning för merarbete och hur undervisningsskyldigheterna används en annan aktuell fråga. Här kommer facket med i bilden, säger Svens-Liavåg.

C-E Rusk

***

Kort om Kelpo

• Tväradministrativt uppbyggda strukturer och modeller för stödåtgärder och etablering av dem
• Ordnande av utbildning enligt närskoleprincipen
• Förebyggande och tidigt stöd, tidig identifiering av stödbehov och ändamålsenligt stöd
• Effektivering av allmänt stöd för alla elever samt förbättring av intensifierat och särskilt stöd
• Utvecklandet av stödformer för enskilda elever enligt följande: allmänt stöd, intensifierat stöd och särskilt stöd

Intensifierat stöd innebär effektivering av förebyggande allmänna stödåtgärder, både kvantitativt och kvalitativt, samt undervisning i tillräckligt små grupper. Stödformer är differentiering, stödundervisning, olika former av kompanjonundervisning, specialundervisning på deltid och elevvård.

Regeringens proposition anger att ändringarna kan träda i kraft den 1 augusti 2010.