- Visst skall grammatiken vara med, men den får inte ha huvudrollen, säger Michaela Pörn, som leder forsknings- och utvecklingsprojektet Finska i och utanför skolan.

Hon leder ett arbete som syftar till att uppmuntra och stöda finsklärare, när det gäller att etablera arbetssätt och metoder som väcker elevernas intresse för finska och utvecklar deras muntliga färdigheter.

Det verkar finnas en beställning på detta. Projektet inleddes nämligen med en lärarenkät, som riktades till alla berörda lärare i åk 1-6 i de finlandssvenska skolorna. Hela 85 procent av skolorna besvarade nämligen enkäten, vilket är rätt sällsynt i liknande sammanhang. Svaren var knappt 500 till antalet.

Enkäten visade att finskundervisningen präglas av en formalistisk språksyn. Vad är det?

- Grammatiken står högt i kurs, medan de muntliga färdigheterna inte ges samma tyngd. Enkäten berättade också att undervisningen styrs långt mera av läromedlen än av läroplanen. För det är faktiskt så att läroplanen ingalunda är en bov i dramat. I själva verket välkomnar läroplanen en funktionell och kommunikativ undervisning, säger Pörn, som för all del kan tänka sig att utveckla läroplansgrunderna ännu mera i denna riktning.

Men hon anser att detta inte kan ses som den primära utmaningen. Snarare handlar det om att utveckla själva undervisningen i enlighet med läroplanen.

- Eleverna måste helt enkelt våga uttrycka sig på finska och lärarna skall uppmuntra dem till detta, säger Pörn.

Enkäten visade också att många lärare uppger att de utnyttjar svenska i finskundervisningen, speciellt när det gäller A-finskan.

- Jag är inte överraskad, men jag måste tillstå att detta sker i större utsträckning än vad jag trodde, säger Pörn, som tillägger att det inte handlar om att lärarna ifråga inte kan tillräckligt bra finska, utan i de flesta fallen handlar det om försök att anpassa undervisningen till det som upplevs som barnens nivå.

Slutsatsen är entydig: här finns ett gediget arbetsfält. Och finskundervisningen är definitivt en av smärtpunkterna i den finlandssvenska skolan.

Michaela Pörn är optimist, för hon upplever att lärarna gärna utvecklar undervisningen. Men här finns många utmaningar. Det går nämligen inte att förbise det faktum att eleverna i de svenska skolorna har en synnerligen varierande och heterogen språkbakgrund. Ca en tredjedel av eleverna har en tvåspråkig bakgrund, vilket innebär att de har en nära kontakt till finskan utanför skolan.

Och tvåspråkiga och enspråkigt svenska elever finns i en salig blandning i alla regioner. För en del elever är finskan ett genuint främmande språk. Så är det t.ex. i enspråkigt svenska Närpes, som Pörn gärna talar om. Det finska bakgrundsbruset lyser mer eller mindre helt med sin frånvaro i Närpes.

Närpes, och närmare bestämt Övermark skola, har nämligen en central roll i forskningsprojektet. Våren 2009 inleddes nämligen fältarbetet och 12 lärare, som anmälde sig frivilligt, utgör en pilotgrupp. Lärarna verkar huvudsakligen i Österbotten.

Pilotgruppen träffas då och då och forskarna besöker för sin del skolorna för att observera och dokumentera framstegen.

Och det är just här som Övermark kommer med i bilden. Victoria Rajasalo, som undervisar i finska i Övermark, anmälde sitt intresse för att delta i projektet.

- Victoria ville frigöra sig från läromedlen, som hon var utled på. Hon ville gå in för nya grepp, som inkluderar bl.a. drama, för att träna upp elevernas muntliga färdigheter, säger Pörn.

Undervisningen lades radikalt om, dock så att läroplanen självfallet följs, och resultaten har varit utmärkta. Michaela Pörn säger att det för all del inte är lätt att ta steget ut och frigöra sig från läromedlen. Här finns nämligen också ett kontrollbehov med i bilden. Föräldrarna är vana att följa med barnens framsteg via läromedlen och när de inte är längre med i bilden blir kontrollen svårare.

Drama är starkt med i bilden i Övermark, där Rajasalo också jobbar tematiskt med bl.a. djur och natur.

- När man tar till drama hjälper det eleverna att frigöra sig och, som i detta fall, uttrycka sig också på andra språk, säger Pörn, när hon beskriver hur eleverna har utvecklats. I de första videoupptagningarna löper finskan lindrigt uttryckt stapplande, men kunskaperna har förkovratsförbluffande snabbt. För det är nämligen så att det är lättare att tala finska om man är en katt.

I dag gör eleverna egna dramatiseringar och för dagbok om finskundervisningen.

”Finskan blir bara roligare!” och ”Mamma kommer att vara jättestolt över mig” lyder ett par autentiska anteckningar.

Projektet fortsätter. Inom kort publiceras handledningen KuKaKo (Kuule, katso, koe) för lekfulla lärandesituationer i finska, som har vuxit fram inom ramen för den finska klubbverksamhet som startade i Vasa övningsskola hösten 2008. Den riktar sig till alla intresserade lärare, som undervisar i finska.

I april inleds flerformskursen Finska i och utanför skolan med 20 deltagare. Forskningsprojektet varvar teori och praktik och målet är klart: Finskan är nyttig, men också rolig.

C-E Rusk