- Åtagandet är onekligen stort, men vi är beredda att kavla upp ärmarna och jobba, säger Matti Viljanen, ordförande för akademikercentralen Akava.

Regeringen och de centrala arbetsmarknadsorganisationerna beslöt den 11 mars 2010 om en gemensam beredning som syftar till att förlänga tiden i arbetslivet.

Regeringen väljer alltså samarbete framför konfrontation. Tillsamman med arbetsmarknadsorganisationerna utreds bl.a. hur man på ett trovärdigt sätt höjer den genomsnittliga pensioneringsåldern med minst tre år fram till 2025. År 2008 var den förväntade pensioneringsåldern i genomsnitt 59,4 år för dem som fyllt 25 år. Men dock är höjningen av pensionsåldern endast en del av paketet.

Stram tidtabell

Nu tillsattes olika arbetsgrupper, som synar problematiken ur olika perspektiv. Tiderna är ju kärva och det krävs rejäla tag för att lyfta Finland upp ur kristräsket.

- Utgångspunkten är entydig: arbetskarriärerna bör förlängas, säger Matti Viljanen.

Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna samarbetar intensivt. Nu utlovas att betydande åtgärder vidtas i god tid för att trygga sysselsättningen, den ekonomiska tillväxten och en hållbar offentlig ekonomi.

Rapporter om hur beredningen framskrider kommer att ges varje månad vid regeringens och arbetsmarknadsorganisationernas möten. I ärenden som förutsätter att beslut fattas eller riktlinjer dras upp vid regeringens budgetmangling ska förslagen läggas fram i tillräckligt god tid. I övrigt ska arbetet vara klart i mitten av september.

- Tidtabellen är stram, men från fackligt håll har vi fört fram att vi är beredda att bära vårt samhälleliga ansvar, säger Matti Viljanen.

Utbildningen i nyckelroll

Han betonar utbildningspolitikens roll i arbetet och pekar på att utbildningsfrågor är synligt framme i den s.k. Ahtela-rapporten, som bl.a. tog fasta just på hur man med olika åtgärder kan se till att folk stannar längre kvar i arbetslivet.

- Det sägs att studietiderna är för långa i vårt land. Det stämmer endast till en del. Studietiderna på högskolenivå är de facto på en genomsnittsnivå, då man jämför med andra länder. Men ett typiskt finländskt drag är att studierna inleds i en förhållandevis hög ålder, säger Simo Pöyhönen, utbildningspolitisk ombudsman vid Akava.

Ahtela-gruppen föreslår bl.a. ökad gemensam ansökan till högskolorna jämte intagningen förnyas, så att till högskolorna antas primärt nya studerande, vilka inte har studieplats på högskolenivå från tidigare.

- Det betyder samtidigt att man ökar flexibiliteten när det gäller erkännandet av studier, som har avlagts i annan högskola, säger Pöyhönen.

En annan kvistig fråga är hur man får bukt med det stora antalet studerande, som avbryter sina studier inom yrkesutbildningen.

Arbetslösa ingenjörer

Från Akavas håll är man mån om att betona vikten av rätt volym på utbildningarna. Matti Viljanen, som själv är ingenjör till sin utbildning, medger att han blir sorgsen, när han ser på statistik över hur arbetslösheten ter sig bland Akava-medlemmarna. I överlägsen topp finns nämligen just ingenjörer. i januari gick över 5 000 ingenjörer arbetslösa.

- Akava har varnat för en överutbildning av ingenjörer i över tio års tid. Men överutbildningen tillåts fortsätta, säger Viljanen.

Tradenomerna är tvåa i statistiken med över 2300 arbetslösa. En annan kategori, som har svårt att finna fotfäste på arbetsmarknaden, är filosofie magistrar inom humanistiska vetenskaper, där över 1 800 gick arbetslösa. Högt uppe i statistiken finns även diplomingenjörer.

Ped.mag. är en rätt duglig examen. I januari i år gick ca 600 klasslärare arbetslösa. Barnträdgårdslärare är efterfrågade och i januari var knappt 300 arbetslösa.

För farmaceuter, läkare och tandläkare är arbetslöshet ett rätt främmande fenomen.

C-E Rusk