Det är fem före sportlov. Liliane Kjellman, rektor för Cygnaeus skola i Åbo, planerar för nästa läsår. Åbo, som permitterade sina lärare i fjol, har svag ekonomi och det ser inte ljust ut med tanke på resurserna för nästa läsår.

- I stort sett på samma nivå som under detta läsår. Men antalet elever ökar med 20 och vi har många specialelever. Timresursen räcker inte till, suckar Liliane Kjellman.

Tryggandet av resurser för en ändamålsenlig verksamhet är en hörnsten i rektorernas arbete. Det finns också andra, såsom ledandet av skolans hela verksamhet under tjänsteansvar. Just denna del har kommit att prägla Liliane Kjellmans vardag. Hon ställdes i fjol till svars för brott mot tjänsteplikten. Det handlar om mobbning, som hade pågått en längre tid, och där vårdnadshavare valde den juridiska vägen. Kjellman och de andra åtalade (se fotnot) friades av tingsrätten i Åbo, men fallet har förts vidare till hovrätten.

Hur känns det när den egna tjänsteutövningen hamnar in i juridikens malström?

- Jag kunde ju aldrig tro att jag skulle råka ut för detta! Det känns ofattbart och kränkande. Men samtidigt är jag glad för att detta inte drabbade någon ny rektor, säger Liliane Kjellman.

Hon säger faktiskt så! Samtalet med Kjellman ger en bild av rutinerad och ambitiös rektor, som har bearbetat saker och ting och finner också goda saker i den krävande processen. Hon är ingen duvunge som rektor, utan har utvecklat sina rektorsfärdigheter såväl i hemlandet som utomlands. Mobbningsrättegången i Åbo är ett pilotfall. Aldrig tidigare har rektorer och lärare åtalats för mobbning.

- Det kunde lika gärna ha drabbat någon annan, säger Kjellman, som vid det här laget har tio år som rektor bakom sig.

Hon basar över en skola, som är stor för finlandssvenska förhållanden. Cygnaeus, som verkar i stadens centrum, har nämligen ca 350 elever. Personalen omfattar 26 lärare och en hel del assistenter plus annan personal.

Det är lätt att ge Kjellman rätt, när hon säger att detta lika väl kunde ha drabbat någon annan. Mobbning måste motas resolut, men det är oerhört svårt, om inte rent av omöjligt att utrota mobbningen i skolorna.

Utan att desto mera ge sig in på detaljerna i fallet, kan man säga att resonemanget utmynnar i två frågor:

1) har skolan, alltså i detta fall Cygnaeus gjort tillräckligt för att göra slut på mobbningen?

2) kan en skola överhuvudtaget göra tillräckligt för att göra slut på mobbning?

- En skola måste skrida till alla tänkbara åtgärder mot mobbning. Jag vågar påstå att vi var tidigt ute med olika åtgärder, så att vi lyfte in impulser från Sverige och Norge och verkligen jobbade på detta. Vi var en av de första skolorna som tillsatte en separat anti-mobbningsgrupp. Jag påstår att vi minsann har försökt komma åt problemen, säger Kjellman.

Mobbning kan aldrig utrotas helt. När människor möts och fungerar samman uppstår friktioner av olika slag. Så är det i skolan, så är det var som helst i samhället.

- Förebyggande arbete är viktigt, liksom också snabba ingripanden. Men sedan finns det svåra fall, som är ytterst svåra att bearbeta. Men också då gäller det att försöka finna utvägar, säger Kjellman och pekar på anti-mobbningsprogram liksom uppmärksammade KivaSkola, som för all del är dugliga, inte förmår ge svar på frågan om hur verkligt problematiska fall bör bearbetas.

I Cygnaeus har man tagit arbetet mot mobbning på allvar, vilket också ses i form av det mångprofessionella samarbetet. Antimobbningsgruppen samarbetar vid behov också med skolpsykologen och -kuratorn.

Liliane Kjellman säger att hennes bild av rektorsrollen och – uppgiften har ändrats under den aktuella processens gång.

- Jag ser mera till stadgandena och juridiken jämfört med tidigare. Jag har också tydligare än någonsin tidigare insett vad tjänsteansvar egentligen innebär. Detta har jag också inpräntat i kollegiet.

På pluskontot i denna sorgliga affär antecknar Liliane Kjellman sin ökade juridiska kompetens.

- Nu känner jag bättre till hur en process går till. Jag vet vad förundersökning och åtalsprövning är. Jag vet hur en rättegång går till och jag vet hur viktigt det är att dokumentera allt som sker. Jag vet också att lagar och förordningar kan tolkas på olika sätt. Jag har också insett också juridiska processer har ett tydligt inslag av psykologiskt spel, säger Liliane Kjellman.

Du sade tidigare att du har deltagit i olika rektorsutbildningar. Har liknande eventualiteter, alltså att en rektor eller lärare ställs inför rätta i liknande sammanhang, dykt upp i dessa utbildningar?

- Nej, i utbildningarna har man förstås tagit fasta på lagstiftningen, men inte utgående från den situation vi befinner oss i Cygnaeus, säger Liliane Kjellman.

Så det är lätt att förstå henne, när hon beskriver sina känslor när polisen tog kontakt i samband med förundersökningen av fallet.

- Jag blev rädd!, utbrister hon.

Det är en väldigt naturlig reaktion, när polisen hör av sig för att kolla hur tjänsteutövningen har skötts.

- Jag vände mig omedelbart till facket och fick åtminstone moraliskt stöd och goda råd. Jag vände mig också till arbetsgivaren, men där var det mera klent med stödet, säger Liliane Kjellman.

Sedan var det dags för fördjupade studier på egen hand om rättigheter och skyldigheter för tjänsteinnehavare. Plus annan bredvidläsning.

- Visst är det tungt! Processen har tagit oändligt mycket energi och den har påverkat mig såväl på jobbet som hemma med familjen. Praktiken, alltså vardagen, skall ju rulla på som vanligt, oavsett den juridiska processen, säger Liliane Kjellman.

En fråga som har utkristalliserat sig för henne under processens gång lyder så här: var tar rektors ansvar slut?

- Jag har inte funnit något svar, vilket skrämmer mig. Jag har kontaktat Utbildningsstyrelsen flera gånger, men fått endast vaga svar. Eller så här man hänvisat till att det är fråga om en lokal angelägenhet att precisera, säger Kjellman.

Själv tycker hon att det borde finnas tydliga kriterier, som skulle stöda rektorerna som är rätt ensamma i sitt värv.

Kjellman har befunnit sig i mitt i en juridisk process, men samtidigt blev hon kändis mot sin vilja. Åbofallet har väckt stor uppmärksamhet och också riksmedierna har visat intresse för fallet.

- Det är en annan tuff match! Jag kan ju inte yttra mig om fallet, utan är bunden av min tystnadsplikt. Jag måste alltså vara väldigt noga med vad jag säger, säger Kjellman.

Medieklimatet är hårt och en plötslig medial uppmärksamhet kan vara nog så jobbig att hantera.

- I rektorsutbildningen har mediehanteringen ägnats just ingen uppmärksamhet. Den borde absolut ingå som en del av utbildningen, för kontakten med medierna är en del av rektorernas vardag, säger Kjellman.

Utan att desto mera göra reklam för FSL:s kursverksamhet, så kan här antecknas att förbundet redan i ca tio års tid har haft just mediehantering som ett element i rektorsutbildningen. Då har det främst handlat om konkreta tips och råd, som är värda att ha i minnet när journalister tar kontakt.

Det är inte endast Liliane Kjellman, som är åtalad, utan också andra i arbetskollektivet i Cygnaeus.

- Hela kollegiet har mått illa, men vi har fått psykologhjälp. Det har gjort gott att tala ut om det som har skett och det som är på gång. Vardagen måste rulla på, trots allt, säger Liliane Kjellman.

C-E Rusk

Fotnot:

Förs till hovrätten

I december i fjol förkastade Åbo tingsrätten åtalen mot fem personer, som stod åtalade för brott mot tjänsteplikten. De ansågs inte ha fått stopp på den mobbning en elev fått uthärda i åratal. Enligt åtalet borde de ha jobbat hårdare för att få slut på mobbningen.

Liliane Kjellman, rektor för Cygnaeus skola, var en av de åtalade. De övriga åtalade var två lärare och skolans hälsovårdare jämte direktören för svenska bildningsväsendet Bo Rosenberg.

Åklagaren och den mobbade pojkens familj har överklagat den friande domen till hovrätten. Fallet anses ha en prejudicerande effekt.