Schlaraffenland hägrar för lärarna. Åtminstone om man skall tro Vuokko Piekkala, förhandlingschef för undervisningssektorn vid Kommunala arbetsmarknadsverket KA.

Så pass lyriskt beskrev hon nämligen en eventuell övergång till årsarbetstid, då hon talade inför lärarfacket OAJ:s kader av av förtroendemän och regionala lönesekreterare den 9 februari. Samma dag gav såväl KA:s delegation som styrelsen för OAJ grönt ljus för det tvååriga avtalet för kommunala undervisningssektorn.

Avtalet vilar på en stabil eurogrund, men parterna har också kommit överens om att tillsätta två arbetsgrupper, som skall syna möjligheterna att utveckla nya lönesystem och arbetstidssystem.

Nu är det förstås ingen nyhet att liknande arbetsgrupper tillsätts, utan snarare kan man säga att liknande arbetsgrupper har tillsatts rutinmässigt. Resultaten har hittills varit magra.

Usken retar KA

Detta gör inte Vuokko Piekkala nöjd, utan hon fokuserade på behovet av att reformera arbetstidssystemen. Grundskol- och gymnasielärarnas system med veckobaserade undervisningsskyldigheter är nämligen en nagel i ögat för KA.

I uppdragsgivningen talas inte om årsarbetstid, utan i avtalet anges att arbetsgruppen ska värdera och utveckla arbetstidssystemen och utvecklingsbehoven, så att man samtidigt utreder möjligheterna att på lång sikt övergå till ett allmänt arbetstidssystem eller arbetstidssystem, vilka är färre än i dagens läge.

Var och en må grubbla över vad detta kan innebära. Piekkala tog tjuren vid hornen och marknadsförde årsarbetstid som en väg till paradiset för lärarna. Hon klandrade OAJ indirekt för tröghet. Andra kallar lärarfackets agerande klokt.

- I en årsarbetstid finns rum för alla uppgifter och samtidigt garanteras lärarna en förtroendetid, som de kan använda oberoende av plats och tid. Arbetsgivaren bestämmer inte hur förtroendetiden används, sade Piekkala.

Årsarbetstid = 1 600 h

I vårt lands finns det lärarkategorier som berörs av årsarbetstid också inom den allmänbildande utbildningen. Årsarbetstid tillämpas också i yrkeshögskolorna, där lärarna har en årlig arbetstid om 1 600 h. En del är bunden, en del är mera fri.

- I grunden finns en årsarbetsplan för alla. Den lediga tiden tas ut under sommaren, men också under terminerna, sade Piekkala.

I teorin är systemet enkelt, så att också andra läraruppgifter än undervisning kläms in i årsarbetstiden. Men systemet läcker, omtalar luttrade förtroendemannen Hannu Eeva.

- I praktiken tvingas yrkeshögskollärarna jobbar långt mera än 1 600 timmar, sade Eeva och hänvisade till otaliga kontakter från lärare med årsarbetstid.

Systemskiften av det slag som Piekkala målade upp hanteras i regel så att pengar används som smörjmedel. Piekkala mötte frågan hur mycket KA är berett att hosta upp för att genomdriva en liknande reform.

Om man skall tolka Piekkalas utläggningar handlar det om ytterst små summor.

- Arbetsgivaren kan betala för arbetstid eller ökad bestämmanderätt hur arbetstiden används. Arbetsgivaren betalar ingenting extra. Ett systemskifte innebär att många arbetsuppgifter, som lärarna idag utför, synliggörs. Här tänker jag bl.a. på uppgörandet av IP, föräldrakontakter och varför inte fortbildning. Nu säger lärarna att de inte får betalt för dessa uppgifter. Det är inte sant, utan uppgifterna ingår i lönen, sade Piekkala.

Erfarenheterna från våra nordiska grannländer är inte odelat positiva, när årsarbetstiden har ersatt undervisningsskyldigheter. T.ex. i Sverige upplevs den ökade arbetsbelastningen tillsammans med den usla löneutvecklingen som ett problem för lärarfacken.

Inte heller i yrkeshögskolorna har övergången till årsarbetstid varit oproblematisk. Päivi Koppanen, vice ordförande i styrelsen för OAJ, har undervisat på yrkesutbildningssidan länge. 20 år med undervisningsskyldighet och ca tio år med årsarbetstid.

- I grunden är systemet dugligt, men det finns också problem. Förtroendearbetstiden är för snävt tilltagen, det krävs en noggrann uppföljning och ersättningen för övertid är usel, upplyste Päivi Koppanen.

C-E Rusk