Alla föreningar garanteras en plats, de stora föreningarna får två och medlemskategorier, såsom universitetslektorer och lärare inom den fria bildningen, bör helst få egna mandat, vilka inte är bundna till en given region.

Fullmäktiges sammansättning diskuterade grundligt på FSL:s funktionärskurs i Tammerfors den 3-4 februari. Förbundskongressen, som samlas i Helsingfors i början av juni, väljer förbundsfullmäktige för perioden 2006-2010. I fullmäktige sitter 39 ledamöter.

Principerna för hur platserna fördelas har varierat. Förbundets stadgar känner inte till ”öronmärkta” platser för vare sig lärarföreningar eller medlemskategorier, varför fördelningsgrunderna har växlat.

När antalet platser utökades från 33 till 39 på förbundskongressen år 1986 var ett motiv att säkerställa s.k. nya medlemskategoriers representation i förbundets högsta beslutande organ. Men detta har fallit i glömska och i dagens fullmäktige saknar t.ex. lärare inom den fria bildningen representation.

Det är inte korrekt, fastslogs på kursen i Tammerfors, som lockade ledande företrädare för nära nog samtliga föreningar i FSL.

Nu handlade det om en förberedande diskussion, eftersom det helt enkelt inte är möjligt att besluta i ärendet. I såväl första som sista hand är det nämligen kongressen, som utövar makten i denna fråga och beslutar om vilka som har säte i fullmäktige. Vare sig fullmäktige eller styrelse har kompetens att besluta i denna fråga.

- Alla föreningar ges en plats, föreningar med fler än 200 medlemmar får en extra plats och fyra platser viks för särskilda medlemskategorier, föreslog Anders Johansson, Kustvägen, som fick öppna diskussionen.

Ombudsman Christer Holmlund hade sammanställt kalkyler, som tog fasta på de olika föreningarnas medlemstal. Men för Anders Rosenqvist, Esbo-Grankulla, framstod kalkylerna som en styggelse.

- Sätt bort listan! Vi måste sätta fokus på att alla som sitter i fullmäktige verkligen är intresserade av uppdraget, yttrade Rosenqvist.

Den regionala dimensionen lyftes också in i diskussionen och Sune Alén, Åland, fastslog att det helt enkelt inte är möjligt att frånse denna dimension i finlandssvenska sammanhang.

- Men hur skall vi egentligen göra med Finlands svenska lärarstuderandes förening FSLF, frågade Alén.

Här handlar det om att FSLF, som är en fullvärdig och dessutom stor FSL-förening, i regel endast har haft två inbjudna observatörer på plats i fullmäktige. Endast under perioden 1994-98 hade FSLF en egen fullmäktigeplats. Problemet här är att fyra år är en lång tidsperiod för studerande. Förbundets stadgar känner nämligen inte till möjligheten att vika en eller två platser för en förening, så att fullmäktigeledamöternas namn kan växla.

- Vi är nöjda med dagens arrangemang. Det uppstår praktiska problem ifall FSLF innehar fast representation i fullmäktige, sade Jessica Törnblom, FSLF.

Benita Kavander, Vasa, problematiserade de särskilda medlemsgruppernas situation. Hon talade för att de bör vara representerade i fullmäktige, men utvecklade resonemanget.

- Det räcker ju inte med att de är representerade. Vi måste utveckla verksamheten, så att den tar fasta också på frågor som inte endast berör grundskolan och gymnasiet, sade Kavander.

Ombudsman Holmlund summerade diskussionen i några punkter, som bl.a. tog fasta på att alla föreningar bör vara representerade och att de särskilda grupperna bör garanteras representation.

Ärendet bereds vidare, så att kongressen och dess valutskott får vägkost när fullmäktiges sammansättning fastställs.

Fge:s sammansättning kommer att diskuteras på de fyra kongressförberedande och regionala kurserna, som ordnas för de 117 kongressombuden i maj.

C-E Rusk