|
Den här veckan har permitteringarna slagit till mot Borgåskolorna.
Nästa vecka är det höstlov i Borgå och då är eleverna lediga, medan lärarna är permitterade under sina "fortbildningsdagar" som staden trixat med och flyttat till höstlovsveckan. Veckan efter höstlovet är alla lärare i den andra permitteringsvågen borta från sitt jobb.
Det är klart som korvspad att det inte kan vara tal om vanlig, läroplansenlig undervisning när bara halva lärarkåren är på plats. Många ämnen kan inte hållas, för tryggheten kan under inga omständigheter garanteras. Jag tänker på ämnen som teknisk slöjd, kemi och huslig ekonomi. Det måste i stället handla om att kanske se en film om hur man svarvar en ljusstake eller att själv läsa sig till hur man fixar till en stek med svampstuvning.
Diskussionen om föräldrarnas roll under permitteringarna ploppar upp. Det har den gjort i Borgå och det gör också på andra permitteringsorter. Åbo och Hangö är ju tillsvidare de enda övriga i Svenskfinland.
Föräldrar är givetvis välkomna till skolan under normala förhållanden. Det finns bland dem en outsinlig källa av erfarenheter att ösa ur och exemplen på lyckade möten mellan föräldrar och klasser är många. Föräldrarna har mycket att tillföra, men de är aldrig, kan aldrig och kommer förhoppningsvis aldrig att vara ansvariga för utbildningen. I så fall är vi på sju famnars vatten, hu jeda mig!
Detta är vad en del kommuner nu sysslar med. Man vill att föräldrarna ska fylla luckorna som de permitterade lärarna lämnat efter sig.
Föräldrar är inte lärare. De har inget juridiskt uppdrag, de är inte anställda av kommunen, de har i de allra flesta fall inte utbildning för uppgiften, de saknar erfarenheter av lärarjobbet och det är orätt mot dem att försätta dem i lärarens situation.
Hur hanterar de mobbning eller andra förseelser? Sköter de rastkustodiering och samplanering? Hur klarar de av klassrumssituationen? Vilka insikter i läroplanen har de? Vad gör de om något oväntat inträffar? Kort sagt hur sköter de en lektion utan närvarande lärare? Vem är ansvarig om något händer? Kommunen har säkert inte försäkrat de inhoppande föräldrarna, för de har ju inga som helst anställningsmässiga eller juridiska skyldigheter gentemot eleverna, skolan eller kommunen.
Därför är det upprörande att man just i den pressade permitteringssituationen vill kalla in föräldrar som stand-in-lärare. Det leder bara till en sak, dvs. att man luras att tro att allting går förhållandevis bra trots att skolan går för halv maskin. Alltså kan kommunen upprepa tilltaget för föräldrarna stoppar ju hålen.
Är föräldrarna också med på att sköta undervisningen på tio och femton års sikt? Har tillskyndarna alls funderat på detta? Knappast!
Skola och undervisning, barnens framtid, är ett samhällsuppdrag, inte ett åtagande för volontärer. Må de hålla tassarna borta!
8.10.2009/Dan Johansson
|
