Finland behöver en skolombudsman. FSL:s X förbundskongress gjorde ett modigt och angeläget förslag då man enhälligt antog ett uttalande i frågan.

Vi är inne i en fas i vårt samhälle där olika tvister allt oftare landar i rätten. En rättslig process verkar för många vara den enda utvägen för att de ska känna att de blivit hörda. Det är som om vi till en del tappat förmågan att diskutera, fundera och hitta på alternativa lösningar och i stället låta de förmodade ”proffsen”, juristerna, ta hand om problemen.

Denna oönskade utveckling har trängt in också i skolvärlden. Vi har en tillsvidare rätt liten men växande skara vårdnadshavare som kräver sin och sina barns rätt via domstol. Ibland saknas nästan alla försteg i processen och tröskeln att ty sig till polisanmälan och därmed den rättsliga vägen är mycket låg.

Listan på ytterst knepiga och svårlösliga frågor är hur lång som helst och skolan saknar ofta verktyg att på ett bra sätt hantera denna typ av ärenden så att allas rättsskydd tas i betraktande. Bl.a. ställer tystnadsplikten till det och vissa inblandade kan därigenom inte försvara sig.

Om inget görs barkar det år fanders. I skolan är väldigt många elever svårhanterliga, en del föräldrar kräver väldigt mycket och i kombination med myndighetspåbud och beslut om nya krav på lärarna blir situationen svår. I samma veva krymps resurserna och konflikter uppstår som följd av motsättningar och falska förväntningar.

Jag vill på inget sätt nedvärdera domstolarna och juristerna, men det är ett faktum att vi behöver en fristående, opartisk instans som med kraft kan uttala sig i tvistefrågor av etisk och rättvisemässig natur.

Vi har ett centralt statligt ämbetsverk, Utbildningsstyrelsen, men dess verksamhet omspänner inte frågeställningar av den här typen. Därför är en statlig skolombudsman av nöden påkallad. I raden av ombudsmannafunktioner enligt nordisk tradition skulle en skolombudsman sitta ytterst väl och dessutom vara jämställd med t.ex. barnskyddsombudsmannen och Jämo, jämställdhetsombudsmannen.

En annan viktig fråga för skolombudsmannen är etiken i arbetsgivarnas handlande. Det finns alltför många fall där kommunerna slinker undan sitt ansvar eller tolkar lagar och avtal på sitt eget sätt så att likvärdigheten i undervisningen sätts på spel. Trixande med omfattningen på undervisningen eller innehållet i den vid permittering är bara ett exempel. Det behövs en form av övergripande syn på hur undervisningen ordnas. Sanktioner måste kunna tillgripas om inget annat hjälper.

Därför behöver vi absolut en skolombudsman.

Dan Johansson