När detta nummer av tidningen utkommer avslutas FSL:s tionde förbundskongress. Ett av dokumenten som kongressen hade att ta ställning till var de s.k. Riktlinjerna för verksamheten, dvs. en övergripande verksamhetsplan för de kommande fyra åren.

Vilka utmaningar ställs vi inför fram till år 2014? Vad kommer att hända i samhället i stort och hur kommer det att påverka skolan, utbildningen och lärarvardagen? Under vilka ekonomiska stjärnor lever vi och hur ska vi klara att hålla kvar ens de viktigaste bitarna av det söndervittrande välfärdssamhället?

Man brukar säga att den bästa skola vi har haft hade vi på 1980-talet. Både hos oss och i Sverige anser man att skolans guldålder inföll då. Det fanns resurser och det var klös i klarinetten. Hos oss var t.ex. timresursen ny med alla dess möjligheter.

Sedan kom depressionen och nu befinner vi oss igen i ett läge där den reella resurstilldelningen blir allt knappare men samtidigt - och det gör det hela mycket besvärligt - höjs kraven på skolan och på lärarna. Ekvationen går inte ihop för att kraven och möjligheterna att tillgodose dem inte möts.

I en sådan situation är det lätt hänt att lärarnas förväntas klara skivan. Det är ohemult att tänka sig att lärarkåren ensam ska mäkta med det som samhället gått bet på. Det orkar ingen, inte heller lärarna. I spåren på misslyckanden kommer känslan av otillräcklighet och den i sin tur föder otrygghet. Det betyder att hela systemet kommer i gungning.

För att tillsammans stå pall för utvecklingen, klara av att hänga med och att påverka behövs facket. Den gamla, slitna sanningen att ensam är svag men tillsammans är vi starka gäller alltjämt.

Den tiden då lärarfacket, FSL och OAJ, inte skulle behövas kommer inte. Syn för sägen var t.ex. Finlands näringsliv EK:s agerande i vintras vid överföringen av de universitetsanställda till det privata tjänstekollektivavtalet. EK ville genomdriva stora försämringar i undervisningspersonalens arbetsvillkor. Både gällande lön och arbetstid kommer mycket kraft att behövas för att skolan fortsättningsvis ska vara en attraktiv och en bra plats att jobba på.

Kongressen har sagt sitt. Nu gäller det att tillsammans gå vidare. Med tillsammans menar jag oss alla, också varje lärare på varje skola i varje del av landet. Om vi drar åt samma håll klarar vi skivan!

Dan Johansson