Alla var där. Också jag var där och jag måste genast säga att det var ett fint återseende.

Jag skriver naturligtvis om årets Stafettkarneval – den femtionde i ordningen – som förra veckan undantagsvis arrangerades på Alberga stadion i Esbo och inte på Olympiastadion i Helsingfors. Knappast något är så medryckande som karnevalen med all den energi, glädje och gemenskap som utvecklas under två karnevalsdagar varje vår.

När jag körde hem hörde jag på radio föräldrar som nu följde med sina barn och som i tiden själva sprungit på Stadion. Det finns redan familjer med tredje karnevalsgenerationen på gång. Tala om kontinuitet och om tradition!

Stafettkarnevalens primus motor Carl-Olaf Homén har tillsammans med en stor skara andra entusiaster under åren skapat något helt enastående – hela Europas största skolidrottsevenemang. Detta sker på svenska i vårt lilla Svenskfinland. Att se så många barn från vitt skilda delar av landet tillsammans få uppleva detta ger faktiskt konkret framtidstro och hopp.

I skolperspektiv är Stafettkarnevalen med säkerhet en på många sätt välkommen och viktig sak. Den ger skolorna möjlighet att skapa sammanhörighet genom att både löparna och hejarklacken har sina givna uppgifter. Samtidigt är den en chans för skolorna att profilera sig.

Stafettkarnevalen inte bara ger utan den kräver också. Planering, finansiering och träning kräver sitt. För det första borde det vara en självklarhet att Stafettkarnevalen finns i skolans årsplan om man ämnar delta. Det är enda sättet att garantera att det handlar om vanlig skolverksamhet där t.ex. skolornas försäkring täcker eventuella missöden.

Också lärarna satsar mycket på förberedelserna och deltagandet. Man kan inte förutsätta att de ska göra det utan stöd av arbetsgivaren, dvs. någon form av ersättning i tid eller pengar behövs. I många skolor är det ordnat så, att karnevalslördagen är en skoldag. Problemet i det fallet är att det är just en lördag och lördagar är ju i allmänhet lediga dagar. Om Kommunala arbetsmarknadsverkets vurm för årsundervisningsskyldighet blir verklighet kan den bli ett hårt slag mot Stafettkarnevalen. Många lärare kommer att ha slut på timmarna så sent på skolåret.

Själva karnevalen i sin tur bygger på så mycket frivilligt arbete att den svårligen kan arrangeras på två vardagar, utan på fredag och lördag som nu. För några år sedan blev att antal Vasaskolor borta i protest på grund av pengabrist. Det var en stark signal om att karnevalen inte bara kan skötas med talkoarbete. Samma sak gäller andra arrangemang som t.ex. Skolmusik.

Stafettkarnevalen är för väldigt många en av läsårets höjdpunkter. Det gäller att slå vakt om den och att se till att skolorna har riktiga och justa möjligheter att delta.

Stafettkarnevalen är viktig.

Dan Johansson