Sluta ifrågasätta lärarna! säger svenska Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén i Lärarnas tidning. Hon efterlyser också en gemensam diskussion om hur alla parter gemensamt kan arbeta för att alla elever ska nå de uppsatta målen. Anledningen till Siréns uttalande är den fokusering på arbetstidsreglering som för tillfället dominerar den svenska läraravtalsdebatten.

Det är inte bara i Sverige som arbetsgivaren fokuserar på arbetstiden. Alldeles nyligen har Kommunala arbetsmarknadsverket här hos oss gått ut till alla kommuner med en uppmaning att ta i bruk årsusk. Det innebär att KA vill att man allt oftare ska tillämpa sättet att räkna antalet undervisningstimmar per läsår och inte per vecka.

Varför vill KA göra så här? Svaret är att man vill att arbetsgivaren inför timbank, för i en undervisningsskyldighet uträknad på årsnivå samlas de undervisningstimmar som infaller under bl.a. prao, dagsverke eller provveckor till en pott som sedan möjliggör en flyttning av timmar till andra tider och uppgifter.

Det är kortsynt tänkt av arbetsgivaren.

Jag stötte nyligen på tänkesättet att arbetsgivaren förlorar mycket när lärare är lediga från vissa lektioner t.ex. på grund av prao. Om man tänker så reducerar man skolan till enbart en fråga om timmar och minuter i klassrummet och till en fråga om bara euro och cent. Genom sådant förhållningssätt sprider KA småsinthet som i det långa loppet skapar missämja, missunnsamhet och missad lojalitet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

I detta kamerala tänkande har lärarnas totala arbetsinsats inget värde, inte heller deras engagemang för skolan eller deras fostrargärning. Man ifrågasätter helt kallt lärarnas yrkesheder.

Här kommer det svenska uppmaningen till den gemensamma diskussionen om hur alla elever ska nå målen in. Kommunala arbetsmarknadsverket missar målet och samtidigt är det uttryck för det sorgliga faktum att KA inte riktigt förstått vad skola och utbildning riktigt handlar om. Jag undrar om man där alls har läst målsättningarna i lag och läroplan. Det verkar inte riktigt så.

Dan Johansson