Landets två största kommuner med svenska som majoritetsspråk är Raseborg och Jakobstad. De ligger långt från varandra, har skiftande anor och är till näringsstrukturen rätt olika. Som förebilder i Svenskfinland spelar de en roll tack vare eller kanske på grund av sina språkförhållanden.

Tyvärr är de här båda städerna samtidigt de enda kommunerna som sysslar med lärarpermitteringar i Svenskfinland för tillfället. I Raseborg är beslutet redan fattat och i Jakobstad väntas det i mars.

Likheterna slutar inte här. Vardera staden har en SFP-riksdagsledamot som ordförande i stadsfullmäktige. Anna-Maja Henriksson leder fullmäktigeförsamlingen i Jakobstad och Thomas Blomqvist har samma uppdrag i Raseborg.

I Raseborg var stadsstyrelsens beslut om permittering av personalen enhälligt, vilket betyder att både SFP och SDP tillsammans med De gröna och Vänsterförbundet står bakom beslutet.

Lärarfacket har starkt kritiserat permitteringsbeslutet och anfört kända skäl till varför ett beslut av detta slag är olyckligt och demoraliserande. Detta föranledde tidningen Västra Nyland att gå till hårt angrepp mot lärarna som yrkeskår. Tidningen är oförmögen att inse att kommunens uppgifter är av olika natur och att skolan inte är jämförbar med t.ex. tekniska verket.

Anmärkningsvärt i det här sammanhanget är att en av de socialdemokratiska stadsstyrelseledamöterna i Raseborg, Finlands svenska socialdemokraters förra ordförande Nina Wessberg, uttryckt sitt gillande av lokaltidningens vinklade syn, som gick ut på det gamla vanliga, dvs. att lärarna borde avstå från en del av ”sommarlönen”. Så tänker man alltså i socialdemokratiska kretsar. Och jag som trodde att bara SFP har många permitteringsförespråkare i sina led.

Det är ett beklagligt faktum att det hos så många inte finns förståelse för att skolan har sina särbehov och att lärarna är lojala med sina elever och med skolan. Trots det är det lärarna som måste stå upp för skolan, fastän det blåser motvind. Ingen annan gör det.

Dan Johansson