Tänk att det ska vara så svårt att förstå att sommarpermittering av lärarna inte går för sig. I Finland finns en princip som går ut på att ett årsverke motsvarar en årslön.

Permitteringssystemet härstammar från industrin, som klarar konjunktursvängningar utan att säga upp folk genom att permittera sina anställda när orderingången är svag och produktionen därför befinner sig på en lägre nivå än normalt.

Arbetsdomstolen slog redan år 1994 fast att lärare inte kan permitteras så att lönen minskas medan arbetstiden förblir oförändrad. Enligt undersökningar jobbar lärare 1600-1700 timmar om året och medeltalet för kommunalt anställda är ca 1540 timmar, i samkommuner något lägre. Lärarnas arbetsår är alltså allt annat än kortare än andras men det är annorlunda fördelat på årets tolv månader.

Det är här som skon klämmer. De som gapar om att lärarna borde permitteras på sommaren förstår inte att det vore detsamma som att permittera sjukvårdspersonal under deras vakledighet eller att betala lön till tidningsredaktörer bara den stund de sitter vid sin dator och inte när de gör researcharbete eller skådespelare bara när de står på scenen men inte när de repeterar.

När sommarlovet börjar har lärarna redan gjort hela läsårets arbete och en permittering då betyder blott och bart en lönesänkning.

Den befängda idén om permittering sommartid dyker upp med jämna mellanrum. I fjol våras ville Förbundet Hem och skola ”diskutera” lärare utan lön på sommaren och nu senast är det Österbottens tidning som är ute och går i samma spår.

Chefredaktören hävdar i sin ledare på Runebergsdagen att alla ska behandlas lika när det gäller att skära ner kommunal verksamhet. Han tycker att lärarna inte kan ställa sig utanför spartalkot. Att det handlar om barnens skolgång glider han elegant förbi med motiveringen att lärarna minsann kan dra sitt strå till stacken på sommaren.

ÖT tycker alltså att kompensation i minskad arbetsmängd inte behövs för lärarnas del. Med den åsikten gör ledarskribenten en omedveten logisk kullerbytta.

***

Ett nytt kollektivavtal har ingåtts. På den kommunala arbetsmarknaden har man enats om en synnerligen måttfull lösning. Det tvååriga avtalet ger branscher med många högt utbildade kvinnor med stort ansvar mera än andra i det s.k. Tehyprotokollets efterföljd. I den här stunden känns det som en riktig lösning som vi kan leva med de kommande åren.

Dan Johansson