Juni, juli och augusti brukade förr ofta anses som de tre egentliga orsakerna till att folk överhuvudtaget hade valt lärarbanan som sin. Myten lever kvar men den motsvarar inte alls verkligheten. Den tre månader långa ledigheten lever envist kvar i folks föreställningar om lärararbetet.

Läsåret slutar ofta en bit in i juni och vissa år inleds skolarbetet redan före mitten av augusti. Den här något längre sammanhängande lediga tiden från lärarjobbet ger ändå ofta upphov till kommentarer. Folk verkar ha svårt att förstå att lärarna inte är snyltgäster på arbetsmarknaden. I själva verket jobbar ju lärare lika mycket som alla andra och skillnaden består i att lärarjobbet är annorlunda fördelat över året än de flestas arbeten.

Det finns undersökningar i Danmark och Finland som visar att lärarna sitt stressiga och intensiva arbete till trots inte så ofta drabbas av utmattning i jobbet som man lätt kunde tro. Forskarna hävdar att detta beror på att sommaruppehållet är tillräckligt långt för att få distans till det egna jobbet och för att hinna koppla av.

Mot bakgrunden av det här är det olyckligt att en förkortning av sommarlovet då och då föreslås. Nu senast har frågan dykt upp i Tammerfors, där staden vill korva om läsåret så att det delas i tre terminer med kortare lov mellan dem alla. En omläggning av läsårets arbetstider påverkar mycket annat, t.ex. antagningen till vidare studier.

Vi har här hos oss i den höga Nord en erkänd och välkänd praxis beträffande sommarlovet. Skoleleverna behöver sin vila och avkoppling precis som deras lärare och alla behöver vi den ljusa och varma tiden på året.

Jag önskar alla Lärarens läsare en skön och avkopplande sommar med 1970-talets barnstjärna Anita Hegerlands ord: Mitt sommarlov, vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli...

11.6.2009/Dan Johansson