Förra veckan samlades ledarna för de ledande ekonomierna i världen, den så kallade G 20-gruppen. De log och poserade och beslutade om vår framtid och framför allt om miljarder människors trygghet och ekonomi genom att ytterligare sätta fart på det globala finans- och penningsystemet med ett nytt, gigantiskt stimuleringspaket.

Samtidigt drog demonstranter fram längs gatorna på många håll i Europa. De protesterade mot G 20, mot de väldiga stimulanspaketen och mot att mottagarna inte är de rätta. Tyvärr gick det igen som det nästan alltid går och en del av demonstrationerna urartade i kravaller och därmed tillhörande förstörelse av helt oskyldigas egendom.

Jag tror inte att G 20-ledarna är elaka eller vill oss illa. Tvärtom, men jag förstår också frustrationen hos demonstranterna.

Om vi överför fenomenet på vårt eget land så är det kanske lättare att se sammanhangen. Vi har levt i en obruten ekonomisk uppgångsperiod under ett helt årtionde. Ändå har vi haft knappt pengar inom den offentliga sektorn. Hela tiden har det handlat om en kamp om och för resurserna. Folk har till och med petats genom effektivitetsprogram oberoende av behov eller ändamålsenlighet.

Allt arbete för tilläggsanslag, för helt nödvändiga funktioner och för fungerande utbildning och hälsovård på alla plan har varit åtminstone delvis förgäves. Statens och kommunens finanser är hopkopplade och det den ena eventuellt gett har den andra ansett sig vara tvungen att dra in. Skattelättnader i statsbeskattningen har inte sällan lett till skatteskärpning i kommunen.

När den globala finanskrisen nådde ett höstkulet Finland öppnades plötsligt kranarna till Joakim von Ankas stora valv. Plötsligt fanns det pengar nästan i överflöd.

Jag tror fortfarande att det inte är av illvilja staten släpper till "litet extra", men det är mottagarna som är problemet, eftersom de till en del är desamma som förorsakat krisen. Utomlands mera än hos oss ges bl.a. banker som beviljat krediter på lösa boliner nu av allmänna medel, som dessutom är lånta pengar. Det är vi som betalar skatt som i sinom tid ska betala tillbaka genom att arbeta längre och betala mera skatt. Ändå är det så att t.ex. just bankerna måste få pengar för att inte hela systemet ska överstyr.

Därför finns det så många som demonstrerar och inte gillar att bland andra Sarkozy, Obama och Merkel frikostigt delar ut fyrk som egentligen inte finns.

Frågan är om man har alternativ när man sitter i rävsaxen. Den enda nyttan är förmodligen lärdom detta ger.

9.4.2009/Dan Johansson