Det är så dags igen. Undervisningsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som till valborg ska vara klar med ett nytt förslag till timfördelning för den grundläggande utbildningen.

Våra nuvarande läroplaner som bygger på timfördelningsbeslutet från år 2000 har bara varit i bruk några år och nu är det alltså dags igen.

Förra gången det begav sig var det ingen "lustiger" dans som tråddes. Skolan gjordes mera teoretisk genom att antalet tillvalstimmar starkt reducerades, bland annat på bekostnad av matematik, samhällskunskap och modersmålet. Det största problemet, som löstes i allra sista minuten av den dåvarande regeringens ministerutskott, var det nya ämnet hälsokunskap. Dansen slutade så att hälsokunskapen infördes på högstadiet. Jag missunnar inget ämne flera timmar och jag är fullt medveten om att det alltid handlar om ett nollsummespel, där någon vinner och någon annan förlorar, men en alltför teoretisk skola gagnar i förlängningen inte alla.

Nå, gjort är gjort och nu gäller det att se framåt. Vad behöver vår skola och hur ska timfördelningen se ut? Min fasta övertygelse är att vi dels behöver mera tid för konst- och färdighetsämnena i grundskolan och att vi behöver en i viss mån annorlunda timfördelning på svenska än på finska. Skolorna i vårt avlånga land är inte likadana, har inte likadana behov och premisserna är inte likadana.

I Svenskfinlands skolor har vi ett mycket stort behov av en mångsidig språkundervisning redan i ett tidigt skede av barnens skolgång. Vi måste kunna satsa mycket på modersmålet och på det andra inhemska språket, alltså finska. Hur den svenska skolan tacklar finskundervisningen kommer i framtiden att vara en ödesfråga. Vilka är de framgångsfaktorer vår finlandssvenska skola behöver?

Att våra specialbehov inte skulle beröra den finska majoritetens behov stämmer inte heller helt. På flera håll anser man att barnen i de finska skolorna borde läsa svenska i ett mycket tidigare skede än vad nu är fallet.

Timfördelningsarbetsgruppen sammansättning är annorlunda än då det begav sig för tio år sedan. Nu sitter det politiker från riksdagen i gruppen och bland dem Mikaela Nylander från SFP, Tommy Taberman från SDP och Raija Vahasalo från Samlingspartiet. Också finska lärarfacket OAJ har representation i gruppen.

Skolan är avgörande för vår framtid och en viktig del är språkkunskaperna och jag kan bara nära en förhoppning om att de visa kvinnorna och de vise männen i gruppen inser detta. Här har det svenska nätverket, bl.a. Folktinget, en grannlaga uppgift, här har de svenska avdelningarna inom partierna, t.ex. FSD, en utmaning och också ministeriet självt och Utbildningsstyrelsen.

17.9.2009/Dan Johansson