Josef var en hejare när det gällde att tyda drömmar. I Första Moseboken i Bibeln omtalas att Farao vände sig till honom, när det gällde att tyda en obehaglig och konstig dröm. Farao hade drömt om sju feta kor, som steg upp ur floden och betade i all sköns ro i vassen. Idyllen sprack plötsligt, när sju magra och fula kor steg upp ur floden och resolut åt upp de feta och vackra korna.
Vad kan detta egentligen innebära? Magiker och specialexperter kunde inte lösa gåtan, men Josef levererade en hållbar analys. Det handlade helt enkelt om en konjunkturcykel, där magra år följer på feta år.


Visionen är gångbar alltjämt i dag. Inte minst när det handlar om avtalsförhandlingar.
Höstens avtalsrörelse har kommit i gång efter sommarpausen. Detta sker i en situation, där ekonomin äntligen mår bra efter över nio magra år. Alla indikatorer pekar uppåt.
Det vore därför direkt onaturligt ifall löntagarnas organisationer inte skulle vädra morgonluft efter många år av försakelser och synnerligen njugga löneförhöjningar.


Avtalsrörelsen sträcker sig ända in på början av nästa år, då speciellt avtalen för de offentligt anställda löper ut. Inga löneanspråk har framlagts hittills, men Pappers och Metall lär snart offentliggöra sina krav. De är först ute i lönerörelsen och andra förbund har naturligtvis noga koll på det som händer inom exportindustrin.


De magra årens tid är förbi, men ingen vet förstås hur länge de goda ekonomiska konjunkturerna varar. Men vid det här laget står det klart för alla att en nolluppgörelse inte kommer på fråga. Skattelättnader förslår inte heller. Nu krävs reda pengar.


Olli Luukkainen, ordförande för OAJ, fastslog i början av augusti att lärarna, och för all del andra offentligt anställda, inte nöjer sig med smulor från den rike mannens bord. Det är dags att få stopp på den lönemässiga eftersläpningen.


Statistiken bär syn för sägen. De kommunalt anställda har halkat efter anställda inom andra sektorer rejält.


De privatanställda har också upplevt rätt magra tider under åren 2016-17, visar en opartisk undersökning. Löneförhöjningarna har varit minimala, men löneglidningar har bidragit till att förtjänstutvecklingen de facto visar ett plus om 1,2 procent år 2016 och 0,6 procent i år.
Siffrorna är ännu kärvare för de kommunalt anställda. Här noteras nämligen ett plus om 0,9 procent i fjol och ett chockerande minus om 1,1 procent i år.


En kraftigt bidragande orsak är den treåriga nedskärningen av semesterpenningen om 30 procent, som berör endast offentligt anställda. Denna famösa avtalsdetalj borde i snabb ordning sändas till soptippen, där den hör hemma.


Därefter kan förhandlarna ta sig an uppgiften att se till att de kommunalt anställda i framtiden hänger med i den allmänna löneutvecklingen.