Lovorden strömmade över Erkki Kangasniemi på lärarfacket OAJ:s fullmäktigemöte i maj. Undervisningsminister Henna Virkkunen var blott en i skaran, som tog tillfället i akt att tacka Kangasniemi för tiden som har gått. Hon följdes av många andra, som tackade för samarbetet.

Kangasniemi, som träder tillbaka som ordförande i augusti, står i beråd att avsluta en unik ordförandegärning. Han har verkat som OAJ:s ordförande i 19 års tid. Veterligen har igen annan fackbas i vårt land en lika lång arbetshistoria. Men hans gärning som förhandlare på central nivå sträcker sig längre än så, för han var förhandlingsdirektör vid OAJ då han valdes till ordförande. Det innebar att Kangasniemi var en av dem som såg till att lärarna fick ett eget avtalsområde i mitten av 1980-talet och han medverkade kraftfullt till att lärare inte kan permitteras sommartid.

Det blåser på toppen, sägs det. Så är det också när det gäller ordförandeskapet i OAJ, som utgör en maktfaktor i såväl löne- som samhällspolitiken. Under Kangasniemis egid har OAJ stabiliserat sin ställning och han har själv kommit att personifiera hela OAJ. Då talar vi om ett fackförbund, som starkt påverkar linjedragningarna Akava och förhandlingsorganisationen FOSU. Men inflytandet stannar inte där. Inom samhällspolitiken, och då förstås främst utbildningspolitiken, är OAJ en respekterad samarbetspartner.

Kangasniemi har försvarat OAJ och lärarnas intressen stundtals med hårda tag. Under hans period har alltså flera lärargrupper sökt sig till OAJ, som idag är herre på täppan inom utbildningssektorn. Det är ett gott utgångsläge på dagens arbetsmarknad, där man har frångått centrala uppgörelser och de stora förbundens tyngd ökar.

Det är bl.a. detta som Olli Luukkainen får i arv i augusti. Varje ordförande har rätt och även skyldighet att utforma sin egen profil. Kangasniemis gärning domineras av hans otvetydiga skicklighet som förhandlare. Luukkainen har i sin valkampanj fört ut budskapet om vikten av att föra utbildningspolitiken närmare lönepolitiken. Nu ges han möjligheter att förverkliga denna intention.

Om man ser till samarbetet mellan OAJ och FSL har Erkki Kangasniemi utgjort en garant för stabilitet och ömsesidig respekt. FSL är ett självständigt svenskt förbund inom OAJ, som har hand om avtalsverksamheten.

FSL huserar suveränt inom den finlandssvenska utbildningssfären, men är också delaktigt i OAJ:s beslut. FSL har säte i såväl styrelsen som fullmäktige i OAJ. På ordförandenivå har Erkki Kangasniemi samarbetat med Lilly Hollstén och Dan Johansson.

Samarbetet är fruktbart speciellt inom Norden. I Nordiska lärarorganisationers samråd NLS har OAJ och FSL jämbördig status som medlemsförbund. OAJ är förstås storebror, men FSL hörs och syns också.

Det finns ingen orsak att anta att Olli Luukkainen, som tillträder i augusti, kommer att stå för en ny linje i samarbetet med FSL. Tvärtom betonade Luukkainen i sitt tal efter ordförandevalet vikten av att värna om OAJ:s enighet. En enighet, som inte innebär att alla förväntas vara och tänka lika, utan där alla enskilda personmedlemmar känner sig hemma. Luukkainen lovade alltså se till alla gruppers intressen.

Det låter inte illa.

C-E Rusk