- I Finland betalar servicekonsumenterna en del av kostnader för service som ordnas av samhället t.ex. i fråga om dagvården, åldringsvärden och hälsovårdstjänsterna.

- I länder med låga terminsavgifter eller av avgiftsfri utbildning förs en diskussion om huruvida högre avgifter kan motivera studerandena att bli färdiga med sina studier i högre grad än hittills.

Vem uttalar detta? Det är arbetsgruppen, som hade till uppgift att framlägga förslag om hur genomströmningen av studerande i högskolorna kan göras effektivare. Gruppen överlämnade sin rapport den 18 mars.

Det handlar om en rapport, som har diskuterats redan innan den färdigställdes. Uppgifter om innehållet läckte nämligen ut på förhand. Det handlade framförallt om uppgifter om att högskolestudier skall avgiftsbeläggas, vilket fick framförallt studerandeorganisationerna att resa ragg. Företrädare för ledande politiska partier svor sig fria från avgiftstankarna. Undervisningsministern Henna Virkkunen meddelade också att hon inte ämnar tala för studieavgifter.

Hur gick det sen? Arbetsgruppens ordförande Anita Lehikoinen betonade att det handlade om ett missförstånd. Rapporten innehåller de facto inga konkreta förslag om avgifter, vilket kanske beror just på uppståndelsen kring dessa.

Men avgifterna är inte helt glömda. De dyker nämligen upp i ett kapitel i rapporten, som dessutom omfattar en bilaga med fem modeller om hur högskolestudierna kan finansieras. Vid sidan av dagens system, där rätten till avgiftsfria studier oavsett hur mycket tid studierna tar i anspråk och hur många examina som avläggs, avhandlas modeller med vouchers, alltså studiesedlar, och studieavgifter.

Det ter sig emellertid uppenbart att rapportmakarna fängslas av problematiken och vill åstadkomma en diskussion om hur studierna bör finansieras.

Fast arbetsgruppen betonar att den inte föreslås att man slopar den avgiftsfria utbildningen och hänvisar till det gällande regeringsprogrammet och även den färska universitetsreformen.

Men handlar det om en brasklapp, som har fogats till rapporten med anledning av det hårda motståndet mot avgifter? Frågan får ett svar senast i samband med att följande regering tillträder och uppgör sitt program.

I Helsingfors demonstrerade ca 300 studerande vid Helsingfors universitet mot studieavgifter. De trodde inte på att avgifterna är begravda, utan att de endast har lagts på is. Sannolikt har de rätt och den obegränsade, avgiftsfria högskoleutbildningen är snart endast ett minne.

Men det betyder för all del inte att man sätter en prislapp på alla utbildningarna. Arbetsgruppen har för övrigt också passat på att leverera prislappar i sin rapport. Här anges t.ex. att det kostar samhället ca 150 000 euro att utbilda en veterinär. Dans och drama kostar också en hel del, för en grundexamen inom området betingar ett pris om ca 145 000 euro.

I snitt kostar en högre högskolexamen ungefär 47 000 euro, medan en yrkeshögskolexamen kostar ca 36 000 euro.

Summorna är intressanta, men knappast relevanta. Det är ingen nyhet att utbildning och undervisning kostar, men Finland har hållit fast vid principen om avgiftsfri utbildning som bekostas med skattemedel.

Det är för tidigt att tala om den avgiftsfria utbildningens begravning, men vi står obevekligen inför en diskussion om alternativa finansieringsmodeller. T.ex. så att första examen som avläggs inom rimlig tid på högskolnivå är gratis, medan andra och tredje examen blir avgiftsbelagd för dem, som väljer denna väg.

C-E Rusk