Kommunala avtalsrörelsen är fem före i hamn. Förhandlarna har signerat ett förslag till avtal, som dock ska godkännas av avtalsorganisationernas beslutande organ.

Om man ser till de förutsättningar, som präglade förhandlingarna, måste resultatet ses som skäligen gott. Kommunernas ekonomi krisar och samtidigt spökade det s.k. Tehyprotokollet i bakgrunden. Förhandlingarna kunde dock sist och slutligen föras i tämligen god anda och dessutom höll löntagarnas front. Enighet visade sig vara en styrka, när man fick till stånd ett tvåårigt avtalsförslag, som i många stycken motsvarar Tehyprotokollets innehåll.

Det betyder bl.a. att likalönsprogrammet, som syftar till att gynna högutbildade men lågavlönade kvinnor, fortsätter. Liknande program, som också har inskrivits i regeringsprogrammet, kan ju inte vara beroende av konjunkturer, utan de bör byggas upp långsiktigt.

Enigheten på löntagarsidan höll, även om profilerna för löneförhöjningarna skiljer sig mellan avtalsområdena. Vårdsektorn prioriteras i avtalsförslaget, vilket förklaras av just Tehyprotokollet och biträdande justitiekanslern Mikko Puumalainens tolkning av protokollets innehåll. Det betyder att t.ex. barnträdgårdslärare och – föreståndare får rejäla förhöjningar.

Tehykopplingen avspeglas i avtalet också genom att det inte blir några allmänna förhöjningar, eftersom Tehyprotokollet ser till att sådana tillfaller också vårdarna. Alltså bygger avtalet på alternativa konstruktioner. Och det betyder i sin tur att för lärarfacket OAJ finns inget utrymme för den s.k. selektiva lönepolitiken, som innebär att olika lärargrupper i tur och ordning får extra förhöjningar. Liknande arrangemang förutsätter nämligen svängrum i form av justeringspotter, vilka fördelas centralt. Sådana finns inte i förslaget till tvåårigt avtal.

Avtalskonstruktionen är eurobetonad, så att det finns föga utrymmen för s.k. textfrågor. Dock har parterna, helt i linje med att den lokala nivån ges mera ansvar för lönebildningen, kommit överens om vissa förbättringar för förtroendemännen.

En direkt nyhet, som sannolikt inte faller alla i smaken, är klausulen om en lokal justeringspott 1.9.2010 för att ”stödja resultatfrämjandet”. Så heter det nämligen i förhandlingsresultatet enligt KA:s översättning. Avsikten är att förbättra resultaten inom kommunernas och samkommunernas serviceproduktion och att stävja utgiftsökningen.

En lokal justeringspott på 0,7 procent som utgår från förbättringar i resultaten reserveras från 1.9.2010. Det krävs inga särskilda siargåvor för att förutse vissa problem på lokal nivå när resultattänkande av detta slag projiceras på utbildningen och undervisningen. Balansgången blir inte oproblematisk.

C-E Rusk