Raseborg är först ut på finlandssvenskt håll. Karis-Billnäs gymnasium står inför ett indragningshot, som emellertid måste betecknas diffust. Men lagt kort ligger, hotet finns där.

Gymnasienätet har länge varit konstant i Svenskfinland och inte heller på finskt håll är indragningar av gymnasier särskilt frekventa. Men det finns flera samverkande faktorer, som bidrar till att gymnasienätet är satt under press.

Elevantalet minskar, åtminstone temporärt, samtidigt som recessionen slår hårt mot undervisningen och utbildningen i kommunal regi. Samtidigt har myndigheternas ihärdiga marknadsföring och satsningar på yrkesutbildningen har under de senaste åren burit frukt. På många håll, också i Svenskfinland, är det lättare att få en studieplats i gymnasiet än på många studieprogram inom yrkesutbildningen. Gymnasierna kan inte dras över en kam, utan skillnaderna är stora. En del gymnasier lockar de absoluta toppkrafterna från grundskolorna, medan andra mottar studerande, som inte har klarat av sållet till yrkesutbildningen.

Yrkesutbildningens dragkraft kommer i sinom tid att ses i yrkeshögskolorna och universiteten, som tar in allt fler studerande, vilka har yrkesstudier på andra stadiet bakom sig.

Ett annat hot mot gymnasierna är tendensen mot stordrift, som präglar hela utbildningssektorn. Indragningen av lågstadieskolor kan ses som en epidemi, som just inte lindras av lokala vaccinationsinsatser. Snarare har indragningen fått drag av Cosi fan tutte, eller Så gör de alla, för att utnyttja Mozart i detta sammanhang. Också livskraftiga skolor läggs på slaktbänken utan djupare analys av de lokala konsekvenserna.

Och nu har vågen alltså nått gymnasierna. Först ut är alltså Karis-Billnäs gymnasium, som med finlandssvenska mått knappast kan ses som ett litet gymnasium med sina ca 160 studerande. Men den nya storkommunen Raseborg brottas med ekonomiska problem och så har plötsligt gymnasiet, som hade en fast position i Karis och Pojo, plötsligt hamnat på ett sluttande plan.

Det är inte lätt att bli klok på varför det har blivit så. Motiven verkar olovligt diffusa, speciellt eftersom det inte tycks finnas någon utredning av ekonomiska och andra konsekvenser av en eventuell indragning av kommunens ena gymnasium.

Oavsett hur det blir med indragningshotet är det uppenbart att gymnasiet i Karis har tilldelats ett hårt slag. Kampen om studerande, och de pengar som de bär med sig till skolan, är stenhård och redan spekulationer om en eventuell indragning påverkar självfallet gymnasiets marknadsföring och rekrytering.

Gymnasieutbildningen har inte stått högt i kurs på riksnivå under de senaste åren. Underhållet har inte skötts och såväl fasaden som grundkonstruktionen har tillåtits förfalla. Förutom diskussioner om studentexamen och dess innehåll har gymnasiet ägnats förbluffande litet intresse i samhällsdebatten.

Våren 2008 tillsatte undervisningsministeriet emellertid en arbetsgrupp, som fick i uppdrag att granska gymnasieutbildningen med tanke på framtiden. Arbetsgruppen fick en exceptionell lång tid på sig att slutföra sitt arbete, eftersom deadline är satt till oktober 2010. Mycket hinner hända fram till dess.

Den ledande frågan, när man ser på gymnasiets framtid, måste lyda: skall gymnasiet ses som en del av närservicen eller skall gymnasiet med skohorn klämmas in i modeller, som är lånade från yrkesutbildningen?

1.10.2009/C-E Rusk