Carl-Erik Rusk

Löner å sånt

Carl-Erik Rusk bloggar om lärarlöner, avtalsförhandlngar och politiken bakom dem.

29
mars 2017 12:03

Nej och åter nej

Fackförbundet Jyty säger nej till lokala sparavtal. Förbundets fullmäktige säger att sparavtalen i praktiken handlar om lönesänkningar, alltså ”frivilliga” oavlönade ledigheter, byte av semesterpenningen eller en del därav mot ledighet m.m.

Jyty säger att kommunerna måste balansera sin ekonomi utan att man straffar personalen genom nedskärningarna.

Beskedet är välkommet för bl.a. lärarfacket OAJ. Förhandlingsorganisationen Fosu har envetet hållit fast vid sin linje om att säga nej till liknande lokala sparavtal. Därmed har också OAJ uttalat ett tydligt nej, vilket inte alla gånger har fallit i god jord. Lärarna har mött anklagelser om bristande solidaritet, som förstås är rena rappakaljan. Lärarna har i första hand sett till elevernas rätt till läroplansenlig undervisning.

Men linjen har inte varit lika klar i en del andra fackförbund, som har accepterat liknande avtal. Ofta har i bakgrunden spökat rädslan för uppsägningar.

Jyty, som har ca 55 000 medlemmar, fogar sig alltså nu till nej-sidan. Också hälsovårdsfacket Tehy har redan tidigare uttalat ett nej till liknande sparavtal.

14
mars 2017 13:55

Falsk matematik

EK:s ordförande Veli-Matti Mattila är ensam om sin analys om att finländarnas löner borde sänkas med 10-15 procent för att stärka den nationella konkurrenskraften.

Mattilas utspel har för all del väckt uppmärksamhet, men hans kalkyler ifrågasätts. Kauppalehti, som utgör ett slags språkrör för näringslivet, har talat med ekonomisakkunniga som samfällt skjuter ner Mattilas påståenden.

Ekonomisterna säger att Mattilas kalkyler har några år på nacken. Lönelinjen i vårt land har varit synnerligen måttfull i snart tre års tid, vilket har lett till att skillnaden till konkurrentländerna har minskat. Lauri Kajanoja, rådgivare vid Finlands Bak, uppskattar att skillnaden har krympt till ca fem procent.

Också statsminister Juha Sipilä har överraskats av Mattilas brutala utspel.

– Jag måste nog säga att jag är förundrad över talet om att vi släpar 10–15 procent efter och att det behövs många konkurrenskraftsavtal. EK:s skiva har hakat upp sig, säger Sipilä i en kommentar till FNB.

Sture Fjäder, ordförande för Akava, förstår inte till alla delar vad EK-ordföranden Veli-Matti Mattila är ute efter. (se tidigare blogg)

- Jag kan inte tro att Mattila verkligen vill att lönerna sänks med 10-15 procent. Då ödeläggs ju den inhemska köpkraften, säger Fjäder i en kommentar till Iltalehti.

Fjäder är förvånad över utspelet och säger att liknande krigsförklaringar borde höra till det förgångna. Han påminner om att konkurrenskraftsavtalet utgjorde ett beskt piller för arbetstagarna att svälja.

- Löntagarna har burit sitt ansvar. Det står helt klart att höstens avtalsrörelsen för med sig löneförhöjningar, så att köpkraften kan stärkas. Förhöjningarna bör anpassas så att vi inte hotar den uppgång som just har inletts, säger Fjäder.

13
mars 2017 08:50

Bensin i brasan

Lönerna bör sänkas med 10-15 procent och kollektivavtal, som sluts mellan arbetsgivare och arbetstagare, utgör endast en etapp mot det slutliga målet. I den bästa av världar behövs inga fackorganisationer, utan arbetstagare och arbetsgivare kommer på företags- och lokal nivå överens om lönerna.

Veli-Matti Mattila, färsk ordförande för Finlands näringsliv EK, stod för ett märkligt utspel i Helsingin sanomat den 12 mars. Stämningen på arbetsmarknaden är minst sagt ansträngd redan nu och Mattila kastade bensin i brasan.

Mattila vill skrota begreppet Avtalsfinland och istället satsa på allas krig mot alla. Han ser inte värdet av otaliga måttliga avtalsuppgörelser på central nivå, som har lyft Finland under svåra tider, utan vill återinföra en patronmentalitet, där löntagare vet sin plats i hierarkin.

Utspelet bådar inte gott inför höstens avtalsrörelse.

Löneförhöjningar är möjliga i höstens avtalsrörelse. Förutsatt att konkurrenskraften och produktiviteten är på rätt bog.

Jussi Pesonen, verkställande direktör för skogskoncernen UPM, diskuterade konkurrenskraft och världens gång i Yle-programmet Ykkösamu den 4 mars. Pesonen är även ordförande för inflytelserika arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin, som tidigare har utträtt ur Finlands näringsliv EK.

- Om vi på lång sikt kan nå goda kostnadseffekter, som främjar och stärker den finländska industrins välmåga, kan löneförhöjningar bli aktuella, sade Pesonen.

Pesonens utspel kan ses som aningen överraskande. I regel brukar arbetsgivare nämligen gärna klä sig i säck och aska inför avtalsrörelser, men så icke Pesonen. Hans budskap var att om produktiviteten stärks har löntagarna rätt att få del av detta.

Skogsindustrin utgör en nyckelbransch i höstens avtalsförhandlingar, eftersom man är först ute med att förhandla med Pappersförbundet.

Skogsindustrin har motiverat utträdet ur EK med att man eftersträvar flexibla lösningar på egen hand. Skogsindustrin hoppade också av beredningen av den s.k. finländska avtalsmodellen med liknande motiveringar.

03
mars 2017 12:39

Varför stressar Sipilä?

De centrala uppgörelsernas tid är definitivt förbi. Senaste uppgörelsen, som fick namnet konkurrenskraftsavtal, blir med stor sannolikhet det sista av sitt slag. I höst blir det en uppgörelse på förbunds- eller branschnivå.

Varför är statsminister Juha Sipilä så skärrad?

Läget är kaotiskt på arbetsmarknaden och framförallt saknas en kompass och vägkarta för avtalsrörelsen. Introduktionen av en exportdriven lönemodell har misslyckats och just nu finns det ingen tydlig riktning i avtalsrörelsen.

Det är onekligen ett problem, som sysselsätter Sipilä och mången annan. I princip borde Sipilä inte blanda sig i det som händer på arbetsmarknaden, men redan nu har han bl.a. vänt sig till arbetsmarknadens centrala organisationer. Fast deras roll har avsevärt krympt, eftersom de centrala uppgörelsernas tid är förbi.

Fackförbunden har vaknat. Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL har lyft upp kravet på en öronmärkt lönepott för de kvinnodominerade branscherna. Allra helst i form av ett mångårigt löneprogram, som skulle bl.a. åtgärda de offentligt anställdas löneeftersläpning.

Bra så, men problemet är att en liknande lönepott rimmar väldigt illa ihop med inriktningen mot uppgörelser på förbundsnivå.

I Läraren nr 5/17, som ingår en artikel där jag försöker besvara frågan om varför Sipilä är stressad. Samtidigt försöker jag beskriva bakgrunden till höstens avtalsrörelse. Min konklusion blir att vi sannolikt står inför en turbulent avtalshöst.

16
februari 2017 09:27

Irriterat på arbetsmarknaden

Föga återstår av planerna på en ny arbetsmarknadsmodell, även benämnd den finländska modellen. Tidigare framkom att det inte är aktuell med en exportdriven modell, som kunde fungera som riktmärke för alla branscher.

Därefter fortsatte överläggningarna om en gemensam modell för endast exportindustrin, men också dessa planer har stött på patrull sedan Skogsindustrin, alltså arbetsgivarna, meddelade den 15 februari att man drar sig ur leken.

Dock är Teknologiindustrin och Kemiindustrin är beredda att fortsätta överläggningarna.

Samtidigt på annat håll:

Finlands näringsliv EK har meddelat att man säger upp 22 avtal som ingåtts med löntagarnas centralorganisationer. Avtalen handlar bland annat om uppsägningsskydd, förtroendemännens och arbetarskyddsombudens ställning och uppbärandet av fackföreningsavgifter.

Här handlar det i första hand om grundavtal. Inom de flesta branscherna har förhandlats fram egna tillämpningar och kollektivavtal gällande dessa nog så viktiga detaljer.

Löntagarsidan anser att EK:s beslut försvårar höstens förhandlingar på förbundsnivå. Stämningarna blir allt mera irriterade inför höstens avtalsrörelser.

Bakgrunden till EK:s beslut är en ändring i centralorganisationernas egna stadgar. EK ingår inte längre centrala inkomstpolitiska uppgörelser.

Många avtal inom industrin utlöper i höst. För de allra flesta OAJ-medlemmarna gäller avtal, som utlöper i månadsskiftet januari-februari 2018.

07
februari 2017 09:32

Försöken gick på grund

Försöken med årsarbetstid i utvalda grundskolor i höst blir sannolikt inte av. OAJ meddelade därom den 6 februari. Dock kan här infogas en brasklapp om att förhandlingar är som politik, alltså möjligheternas konst. Men just nu framstår det som osannolikt att förhandlingarna återupptas.

Mycket annat finns på kommunernas bord just nu, så det är realistiskt att parterna tar sikte på försök från hösten 2018. Förr eller senare återupptas förhandlingarna, men tiden är för knapp med tanke på försök redan i höst.

Det är inte värt att spekulera huruvida en reform är nödvändig. Mycket har hänt sedan de nuvarande arbetstids- och lönesystemen för lärare etablerades vilket ger att en reform är ofrånkomlig, även om tidtabellen är okänd.

Finland är det enda nordiska landet, där lärarna i grundskolan följer en arbetstid som bygger på undervisningsskyldighet per vecka. I övriga Norden har man olika varianter av en arbetstid som uträknas på årsnivå.

Det finns många smärtpunkter i processen. I såväl första som sista hand handlar det om pengar. Lärarna säljer en del av sin frihet i yrkesutövningen, men sedan råder djup oenighet om prislappen för detta. En annan smärtpunkt, som för all del också har en anknytning till pengar, är uppdelningen av arbetstiden. Hur stor andel av den årliga arbetstiden, som används till undervisning och hur stor andel används till förberedelser m.fl. uppgifter?

01
februari 2017 12:55

Finländska modellen död

Arbetsmarknadens organisationer har, föga överraskande, inte nått samförstånd om den s.k. finländska modellen. Avsikten var att bygga upp en ny modell för avtalsförhandlingarna, så att exportindustrins avtal skulle tjäna som ankare och bindande riktmärke för bl.a. servicesektorn och den offentliga sektorn.

Skeptikerna har tidigare förutspått att tiden inte räcker till för att introducera helt nya mekanismer på arbetsmarknaden. Vid det här laget torde det vara nära nog säkert att de centrala uppgörelsernas tid är förbi.

Kauppalehti har talat med Eeva-Liisa Inkeroinen, arbetsmarknadsdirektör vid Teknologiindustrin. Hon meddelar den 1 februari om en ny strategi för förhandlingarna.

Exportförbunden och -arbetsgivarna förhandlar nu sinsemellan om en ny modell. Av Akava-förbunden deltar TEK och Ingenjörsförbundet. De har sällskap av bl.a. Metallförbundet.

Inkeroinen säger att man har nått samförstånd om att förhandlingarna bygger på Finlands Banks estimat om den globala ekonomin och Finlands konkurrenskraft.

Tidigare har meddelats att arbetsgivarna och arbetstagarna inom den kommunala sektorn bygger upp nya förhandlingsmekanismer.

Avtalsrörelsen torde komma igång på allvar i höst.

25
januari 2017 12:27

Bakläxa för Sipilä

Regeringens mål om en sysselsättningsgrad på 72 procent kommer inte att uppnås. Att Finland missar sysselsättningsmålet ökar underskottet i de offentliga finanserna och gör det svårare att nå målen för skuldsättningen, resonerar rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken.

Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken inrättades 2014 för oberoende utvärdering av mål och metoder i den ekonomiska politiken. Rådets ordförande är professor Roope Uusitalo

Enligt regeringsprogrammet ska den offentliga ekonomin balanseras stegvis under regeringsperioden. På grund av de skattesänkningar som anknyter till konkurrenskraftsavtalet kommer underskottet dock att öka 2017, trots ljusnande konjunkturer.

Konkurrenskraftsavtalet har nämnts som en central framgång för regeringen Sipilä. Juha Sipilä lanserade sin tanke om ett samhällsfördrag snabbt efter tillträdet som statsminister. Hans tankar ledde till en allmän turbulens och mobilisering på arbetsmarknaden.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades dock regeringen i samråd med arbetsmarknadens parter sy ihop en uppgörelse, som kom att kallas avtalet om stärkt konkurrenskraft. Löneförhöjningskraven lades på is och offentliga sektorns anställda får sina semesterpenningar beskärda.

Detta kompenseras av skattelättnader och förhoppningar om stärkt sysselsättning.

Men allt är inte guld glimmar. Nu fastslår rådet att underskottet i den offentliga ekonomin ökar i år. Ytterligare: Enligt rådet är regeringens uppskattningar av konkurrenskraftsavtalets effekter på sysselsättningen orealistiskt höga.

Sida 1 av 38